torsdag, mars 26, 2009

Baby Jane

De flesta författare skulle antagligen nöja sig med att skapa en berättelse som handlar antingen om homosexualitet, eller depression och panikångest. Men inte Sofi Oksanen. Hennes andra roman Baby Jane handlar om ett passionerat lesbiskt kärleksförhållande där kvinnorna tampas med depression, panikångest, alkoholproblem, svartsjuka, isolering och olika typer av utanförskap; de har så mycket problem att hälften vore nog, egentligen.

I det sena 90-talets Helsingfors är Piki känd som "stans coolaste flata" som har "avverkat alla bardiskar i de numera nedlagda gaybarerna och fläckat dem än med kullslagna ölglas, än med sina egna spyor, än med näsblodet från någon uppkäftig ärkeflata". Trots tuffheten klarar inte Piki att lämna sin lägenhet, förutom nattetid och i onyktert tillstånd.

Pikis tio år yngre flickvän, romanens jagberättare, är till en början blind för Pikis problem, hon äter antidepressiva mediciner själv så det finns inget att höja på ögonbrynen för. Arbetar gör ingen av dem, för deras psykiska ohälsa sätter käppar i hjulet för allt som har med en normalt fungerande vardag att göra. När pengarna är slut och rätten till sjukpenning likaså börjar kvinnorna tjäna pengar genom att sälja begagnade underkläder till finska män. Sjukt? Ja, men det fungerar.

Med Piki går det dock sakta utför. På grund av ständiga panikattacker drar hon sig allt längre bort från världen, inte ens flickvännens kärlek kan rädda henne. Eller skadar kärleken mer än den hjälper? Innan boken är slut har knivar dragits, blod flutit, tabletter ätits. Slutet är tragiskt och fullt av sorg. Det känns rent av lite tillskruvat, men jag köper det; Oksanen lyckas faktiskt vara trovärdig.

Baby Jane är en brutal, smärtsam, ilsken och förtvivlad bok och Sofi Oksanens prosa är skarp och vass som kniv. Ändå! I motsats till den övervägande destruktiva känslan som genomsyrar texten står kärleksskyldringarna. Ömheten i kärleksakten. Kropparnas närhet. Fysiska förnimmelser. Det är närgånget utan att vara vulgärt eller pornografiskt.

Baby Jane behandlar känsliga och svåra ämnen som för inte så länge sedan var helt tabubelagda och ändå är boken lättläst. Man sugs in i historien och innan man hinner blinka är boken slut. Snopet... Baby Jane är välskriven, har en genomtänkt komposition och eldigt språk. En liten egenhet som romanen har är de talrika koplingarna till musiken, bland annat Courney Love´s sånger. Sådant förhöjer stämningen. Summa kardemumma? En otrolig bok. Läs den.

Baby Jane (2008) är översatt av Janina Orlov.

Läs gärna även en annan bloggares recension av Baby Jane som finns här.

Köp boken på Bokus eller på AdLibris.

Inga kommentarer: