E-boken förutspås att bli nästa stora grej på prylmarknaden och i våra liv, men det finns en viktig aspekt som jag blivit varse först nu, tack vare en reflektion av Håkan Lindgren i gårdagens Boklördag, och det är en aspekt som skrämmer mig.E-boken innehåller inte en tryckt text, utan en digital text. Och vad är den största fördelen med digitala texter? Tja, att man kan ändra och radera i dem, så klart. Och där har vi e-bokens ömmande punkt.
"Föreställ er, att en akademiker ger ut en e-bok om radikal islamism. Regeringen, överkänslig i sådana frågor, upptäcker ett par formuleringar som påstås hota den nationella säkerheten, och kontaktar Amazon. Nästa gång du ansluter din Kindle till nätbokhandeln tankas automatiskt en ny version av boken över, med ett par meningar utbytta, och den ursprungliga versionen har aldrig funnits. Det går lika smidigt som när Windows på egen hand laddar ner uppdateringar från nätet." (Skrivet av Urbzen.com)
I en tryckt bok kan ingen i efterhand ändra något (eller så är det i alla fall mycket bökigt), men i en e-bok kan det ske när som helst och hur många gånger som helst. Klick, klick och en ny version har skådat dagens ljus. Det betyder att censuren, synlig eller osynlig, skulle kunna operera fritt efter behag. Brrr, jag ryser vid blotta tanken! En sådan utveckling är väl inget att sträva efter. Eller har jag fel?
"Att kalla e-böcker praktiska måste vara årets understatement. Chefen för sanningsministeriet i 1984, där de anställda korrigerar gamla böcker och tidningar, skulle, som det heter, se möjligheterna. Bland mycket annat är litteraturen också mänsklighetens kollektiva minne." (Håkan Lindgren, DN 090307)
Hittills har diskussionen handlat mest om huruvida e-boken är ett hot mot pappersboken, om själva läskänslan, så att säga. Nyligen har till exempel Hermia frågat sig "om det går att leva utan bokens individuella tyngd i handen, utan boken som objekt att bläddra i". Hon är inne på tanken att bokens form egentligen inte är det väsentliga, utan att det är innehållet som spelar huvudrollen, och därför kanske man kan vänja sig vid tanken på böcker utan blad mellan två pärmar. Men hur vet vi att ingen har ändrat innehållet i efterhand när texten inte sitter fast mellan två pärmar?
När jag nu vet vad jag vet, står det ännu tydligare för mig att en boks innehåll är det viktiga och heliga. Därför tänker jag haka mig fast med näbb och klor vid den omoderna hederliga pappersboken. Åtminstone tills någon lyckas ge mig en anticensurgaranti i samband med e-böcker. Hur nu det ska gå till.
