Hur recenserar man en bok som alla känner till och många har läst, även om det antagligen har förflutit mycket vatten sedan dess? Jag gissar att vi är många som har stiftat bekantskap med Borta med vinden tack vare att boken stått i vår mammas bokhylla. Hösten 2008 kom romanen ut i en ny svensk översättning av Maj Almquist Lorents och det är en anledning så god som någon att läsa boken igen. Friska upp minnet, damma av gammal vänskap.Borta med vinden (Gone with the wind, 1936) är som en blandning av Jane Eyre, Svindlande höjder och Krig och fred. Det betyder att resultatet är en romantiserad krigsroman i 1800-talets tradition av mastodontromaner (över 1000 sidor) och antagligen en av de mest kända amerikanska romanerna genom tiderna. Ett litteraturhistoriskt intressant faktum är att det inte bara är författarinan Margaret Mitchells debut, utan hennes enda skönlitterära verk. Spännande att veta är också att Borta med vinden belönades med Pulitzerpriset 1937.
Borta med vinden utspelar sig i Georgia på 1860-1870 talet: alltså före, under och efter amerikanska inbördeskriget som i romanen skildras utifrån ett sydstatsperspektiv. Denna bild är möjligen något idealiserad, alla fasliga krigsskildringar till trots. Utifrån dagens värderingar skulle man även lätt kunna rikta kritik mot att de svarta beskrivs på ett sätt som sedan länge är politiskt inkorrekt och att Ku Klux Klan framställs som en organisation som försvarar söderns kvinnor mot våldsamma svarta män. Men det får man ta, vi får inte glömma att romanen handlar om ett krig som ledde till slaveriets avskaffande. Den beskriver hur en värld faller samman och en ny föds och hur den mycket smärtsamma förändringen påverkar alla inblandade, vita och svarta, fattiga och rika.
Huvudpersonen, den företagsamma och penninglystna Scarlet O´Hara är en kvinna som vet vad hon vill och som inte skyr några medel för att också få det och som är övertygad om att ändamålet helgar medlen. Hennes motpart, den demoniske Rhett Butler, är en skurk som vet hur man vid behov vänder kappan efter vinden men som innerst inne har ett gott hjärta. Söderns traditionella samhällsvärderingar representeras av den älskvärde men hopplöst opraktiske Ashley, medan den späda Miss Melanie är symbol för osjälvisk godhet och medmänsklignet. Dessa personers öden avspeglar romanens historiska bakgrund.
Fast flertalet av karaktärerna är ganska chablonartade, känns de ändå levande när man läser boken. Och jag tycker att Scarlet O´Hara genomgår en psykologisk utveckling och mognadssprocess i romanen, hon är inte densamma i början och i slutet av boken. Hon absolverar en resa från ungdomlig naivitet till kvinnlig mognad som har krävt sitt pris. Ett högt pris. Hon har varit i helvetet och vänt, skadat många på vägen, inklusive sig själv och dem hon älskar. Hon har spelat bort sin själ och när romanen är slut vill hon så gärna få tillbaka det hon förlorat ... om det går.
Scarlet är en person som man först är förtjust i, sedan hejar på, sedan avskyr, sedan tycker synd om. Hon är komplex. Hon är stark. För stark, för smart, för målmedveten, för "okvinnlig" för sin tid. Hon måste vara hård för att få vara den hon är i en tid då det är opassande för en kvinna att ens kunna addera tvåsiffriga tal i huvudet, för att inte tala om att driva en affär och två sågverk.
Margaret Mitchel ifrågasätter delvis även mannens roll, bland annat genom att låta Rhett Butler ta hand om sin och Scarlets lilla dotter. Kapten Butler skäms varken för att bära sin flicka med sig överallt eller att fråga äldre damer om råd i fråga om hennes uppfostran.
Handlingen är späckad med vardags- och familjeliv, krigshändelser, äventyr, romantik, vänskap och kärlek och man dras med i berättelsen från första stund. Det är så många oförglömliga scener i Borta med vinden, så många färgstarka miljöer som är mästerligt beskrivna. Språket är lättillgängligt och texten är ofta full av humor, särskilt i dialoger mellan Scarlet och Rhett. Det finns även mycket lidelse. Om man hoppas på att få gråta en skvätt så blir man inte besviken, sådana passager förekommer också. Viss kritik vill jag dock rikta till förlaget för att det har slarvat med korrekturläsningen. Sådant är tråkigt. Men omslaget är vackert!
När jag påbörjade omläsningen av Borta med vinden, var jag mest nyfiken på om romanen fortfarande håller måttet. Den håller måttet. Den är läsvärd. Den är fängslande. Det svider i ögonen på slutet precis som det gjorde förr.
Hur kommer det sig då att Borta med vinden är en odödlig klassiker? Tja, receptet är lika enkelt som genialt: Det är en klassisk historia om överlevnad under de svåraste omständigheter kryddad med en invecklad kärlekshistoria och en del intriger.
Köp boken på Bokus
