lördag, februari 28, 2009

Högläsaren (The Reader)

Bernhard Schlinks fantastiska roman Högläsaren (Der Vorleser) har blivit film, även den med Kate Winslet i huvudrollen. (Det är mycket Winslet nuförtiden.) The Reader ska ha svensk premiär om ungefär en månad och det bådar gott att den litterära förlagan är av så hög klass och att regissören är samme man som gjort filmen Timmarna.




Har du läst Schlinks Högläsaren? Om inte så vill jag varmt rekommendera den, det kommer säkert att bli en rusning efter boken på nytt när filmen väl haft premiär, ungefär som det blev med Revolutionary Road. Högläsaren finns inbunden, i pocket och som cd-bok.

Tack vare min bokdagbok kan jag se att jag läste Högläsaren i mars 2006. Jag har noterat följande:

"BRA bok, vackert språk! Tyskland på 60-talet, han (Michael) är 15 år och hon (Hanna) 36. Ett passionerat och sexuellt förhållande, sensuella ritualer. Han läser högt för henne. Sedan försvinner hon. Några år senare - han juridikstuderande, hon dömt till livstidsfängelse för krigsförbrytelser (var vakt i ett koncentrationsläger, skyldig till mångas död). Han söker upp henne i fängelset. Läser för henne igen. Får veta hennes hemlighet. Romanens stora frågor: Varför begisk brottet? Av ren ondska eller rädsla för att tvingas avslöja sin livslögn? Är att förstå en ond handling detsamma som att förlåta den?"

Jag minns Högläsaren mycket väl, det är en bok som lämnar spår efter sig och som man gärna återkommer till. Kanske är det dags för ett återseende nu? Möta språket och den fängslande berättelsen på nytt.

Köp boken på Bokus eller på AdLibris.

fredag, februari 27, 2009

torsdag, februari 26, 2009

Snillen Bush om böcker och läsning


* "En av de bästa sakerna med böcker är att det ibland finns fantastiska bilder i dem."

* "Lär ett barn att läsa och han eller hon kommer att klara ett läskunnighetsprov."

(George W Bush)

tisdag, februari 24, 2009

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

"Mig ger det ångest. Alla val. Kan ingen berätta för mig vad jag ska göra med mitt liv? Avstå. Säga nej. Välja bort. Den yttersta friheten. Det yttersta valet. Att välja bort livet. Det där varje människa förväntas klamra sig fast vid med näbbar och klor. Till varje pris. Att välja bort det. Är det stort? Är det modigt? Eller bara ynkedom? Är det frihet? Tvång. När alla val är uttömda. När alla utvägar är slut. När inga andra flyttvägar finns."

Många frågor, inga självklara svar. Stycket kommer från Ann Heberleins bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.

Ann Heberlains språk är som dynamit, som kulspruteeld. Det är kort och snärtigt och det svider som efter ett piskrapp varje gång meningarna träffat hjärtat och förståndet. Och vad dom träffar! Obarmhärtigt.

"Ångest, depressioner, psykoser, manodepressivitet är alla sjukdomar med hög dödlighet. Det handlar om liv och död. Det är på allvar. Lika allvarligt som cancer. Som hiv. Som somatiska sjukdomar. Psykiska sjukdomar är lika verkliga för den som lider. Jag behöver inte förståelse. Jag vill inte bli accepterad. Jag vill inte ha en egen prideparad. Jag vill absolut inte vara medlem i någon stödförening för galningar. Jag vill bara ha rätt till samma vård som andra som lider av livshotande tillstånd. Bara det. Bara det."

Att säga att boken Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är en självbiografisk uppgörelse med ett livshotande sjukdomstillstånd vore att gravt förenkla. Ann Heberlein lider sedan tjugoårsåldern av den psykiska sjukdomen bipolär typ 2 som tidigare kallades manodepressivitet och boken utgår från hennes egna upplevelser, tankar och känslor, men diskussionsfältet är bredare än så. Det är ingen smaskig gotta-sig-i-andras-elände-bok, hur självutlämnande den än är! Det är en personlig och filosofisk djupdykning i ett psykiskt tillstånd och dess konsekvenser.

Ann Heberlein har förmåga att betrakta sig själv, sin ångest och sina självmordstankar i ett större sammanhang och det märks att hon är teologie doktor, forskare i etik, debattör i etiska frågor och skribent. Hon är van att föra reflekterande dialoger med såväl Gud som med filosofer och vanliga dödliga - tankar kring liv och död har ju följt människan sedan begynnelsen. Det är bara det att hon inte enbart är en teoretiker. Hon är en högst involverad och engagerad part i samtalet.

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är en gripande bok. Oerhört gripande. Rädslan för att bli ensam och övergiven. Det är på gränsen till outhärdligt att ens försöka föreställa sig hur det är att inte orka leva, men orka ändå, för så länge man älskar sina barn mer än man längtar efter döden så fortsätter man med det som kallas livet. Fast det hemska är att ständigt vara medveten om att det kommer en dag då även kärleken till barnen övermannas av ångesten och depressionen.

Det är ingen tjock bok, bara två hundra sidor. På ett ställe i slutet av boken skriver Ann Heberlein att den egentligen inte är färdig, men eftersom hon just då (i augusti 2008) är övertygad om att hennes livskrafter är uttömda, ordnar hon allt så att manuset kommer till förlaget:

"Jag vill att den här texten publiceras för det är det sista jag kan göra för mina barn. Jag hoppas att många köper boken så att den inbringar pengar. Jag vet en del om hur media funkar och inser att den här boken kommer att sälja fan så mycket bättre om jag tar livet av mig än om jag inte gör det."

Jag är glad att Ann Heberlein inte har tagit livet av sig. Än. Hoppas hon aldrig kommer att göra det. Jag tror att så länge hon har en gnutta av sin galghumor och självdistans kvar, så orkar hon leva. Och hon är inte ensam.

"Gud har varit väldigt tyst på sistone. Gud tenderar att bete sig precis som alla andra (män). Han drar sig undan, försvinner och gör sig otillgänglig när man behöver honom som mest. Jo, jag kan förstå det där. Ängestfyllda människor är inte särskilt underhållande. Självupptagna darrande spöken. Men Gud? Borde inte åtminstone han orka lyssna? Är det inte det som liksom är hans grej? Att orka? Att finnas? Nåden och barmhärtigheten och den gränslösa kärleken? Ja, jag tänker ´han´om Gud, trots all feministteologisk smörja jag läst och undervisat. Det är nämligen det ultimata beviset på Guds könstillhörighet för mig - Hans Stora Gudomliga Kuk - att han gör så här. Överger mig när jag behöver honom som allra mest. När jag skriker hans namn slår han dövörat till. Han slutar ringa mig. Han söker inte längre mitt sällskap. Han svarar inte när han ser mitt nummer på displayen. Han öppnar inte mina mail. Kanske slänger han dem utan att läsa dem. Han vet ju redan vad jag skrivit. Han är ju allvetande. Och fast han ser att han har tjugosju missade samtal från mig så ringer han inte upp, den jäveln."

Läs gärna även recensioner i Svd, DN och i Aftonbladet.

Köp boken på Bokus eller på AdLibris.

måndag, februari 23, 2009

Bokmärken made in Bokmania

Aldrig mer fula lappar som får tjänstgöra som bokmärken! Nu har jag nämligen i ett anfall av kreativitet tillverkat egna. I hela arton olika varianter! På varje bokmärke finns ett vackert foto ur mitt eget fotoarkiv och ett citat som relaterar till böcker och/eller läsning. Bokmärkena är 5x15 cm stora, utskrivna på blankt fotopapper och därefter laminerade. Om du vill ha några, är det lätt att ordna. Självkostnadspris är 10 kronor för 3 stycken och den mest smidiga beställningen är 6 bokmärken för en tjugolapp, för den är lätt att posta tillsammans med ett frankerat returkuvert. Kontakta mig via mail.

Nr 1-5

Nr 6-10

Nr 11-15

Nr 16-20

Nr 21-25





söndag, februari 22, 2009

Tulpaner

Tulpanerna är för upphetsande, det är vinter här.

Se hur vitt allting är, hur stilla, hur täckt av snö.

Jag lär mig fridfullhet, ligger ensam, lugnt,

som ljuset ligger på dessa vita väggar, denna säng,

dessa händer.

Jag är ingen...

/.../

Innan de kom var luften lugn,

den kom och gick, andetag för andetag, utan att väsnas.

Sedan uppfylldes den av tulpanerna, som av ett stort buller.

Nu stannar luften upp och virvlar runt en sjunken roströd motor.

De skärper min uppmärksamhet som var tillfreds

med att leka och vila utan att fästa sig vid något.


Det verkar som om också väggarna börjar hettas upp.

Tulpanerna borde hållas i bur som farliga djur;

de öppnar sig som gapet på ett stort afrikanskt kattdjur...

/.../

(En del av dikten Tulpaner av Sylvia Plath)


Boktips inför Bokrean 2009

Det är dan före dan före dan, i övermorgon börjar Bokrean. Jag har bläddrat igenom katalogerna från Akademibokhandeln och Åhléns (Bokia har inte kommit än, konstigt nog) och plockat fram ett antal skönlitterära titlar som jag vill tipsa om. Romaner, biografier, reseskildringar och deckare. Många av dessa böcker finns recenserade(*) här på Bokmania, det är bara att titta i arkivet och leta fram författarens namn.

På resa med Herodotos (Ryszard Kapuscinski) *
Gomorra (Roberto Saviano) *
Den motvillige resenären (Jenny Diski) *
Fem personer du möter i himlen (Mitch Albom)
Svinalängorna (Susanna Alakoski) *
Eremitkräftorna (Anne B Ragde) *
Marley och jag (John Grogan)
Mig äger ingen (Åsa Linderborg) *
Stalin (Simon Sebag Montefiore)
Den unge Stalin (Simon Sebag Montefiore)
Expedition Shakespeare (Erlend Loe, Petter Amundsen)
Med livet som insats (Bengt Jangfeldt)
Samlade dikter (Tomas Tranströmer)
Ett dåligt år (J M Coetzee)
Färden genom mangroven (Maryse Condé) *
Falling man (Don Delillo)
Yngling på guld (Ernst Brunner) *
Extremt högt och otroligt nära (Jonathan Safran Foer)
Flyga drake (Khaled Hosseini) *
Tusen strålande solar (Khaled Hosseini) *
Det andra målet (Jonas Karlsson)
Kicki & Lasse (Peter Kihlgård) *
Det femte barnet mm (Doris Lessing) *
En sorts kärlek (Ray Kluun)
Myggor och tigrar (Maja Lundgren)
Kafka på stranden (Haruki Murakami) *
På Chesil Beach (Ian McEwan)
Hennes mjukaste röst (Bengt Olsson)
Nu vill jag sjunga dig milda sånger (Linda Olsson)
Kom och hälsa på mig om tusen år (Bodil Malmsten) *
Buddenbrooks (Thomas Mann)
Rushdie-box (Salman Rushdie)
Krig och fred (Leo Tolstoj)
Doktor Glas (Hjalmar Söderberg) *
Ett välsignat barn (Linn Ullman)
Stundande natten (Carl-Henning Wijkmark) *
Nationalupplagan av August Strindberg, ett antal olika titlar
Kinesen (Henning Mankell) *
Blodsarv (Denise Mina)
Faller fritt som i en dröm (G W Persson)
Den som dödar draken (G W Persson)

Det som är slående i år är det stora antalet relativt färska bestsäljare, alltså böcker som kanske är bara ett par år gamla. Till exempel Flyga drake (har inte varenda människa läst den redan?). Är detta ett försök att vända den nedgående trenden för bokrean? Viljan att bekämpa ryktet om blott gammal skåpmat? Jag tror det. Det känns också som att klassikerutgåvor är underrepresenterade, med undantag för Strindberg.

Sedan har jag en till tanke om bokreans vara eller icke vara. Fast det finns ganska många böcker som ännu inte har passerat bäst-före-datum, så kan man inte bortse ifrån att samtliga finns utgivna i pocket och alltså bara hälften så dyra att köpa jämfört med ett reapris för ett inbundet exemplar. Vad är det för vits med bokrean, egentligen? Fast det är kul med bokrean så tror jag att den är på väg mot undergången, tyvärr.

Kulturfyran om Bokrean

Veckan innan årets Bokrea går av stapeln har Kulturbloggen fyra frågor om denna begivenhet:

1. Vad betyder böcker för dig?
Jättemycket! Underhållning, avkoppling, bildning, tidsfördriv. Möten med människor som jag annars inte skulle ha möjlighet att träffa.

2. Brukar du köpa böcker under bokrean?
Hittills har jag alltid gjort det, men det har blivit allt färre böcker i reakassen på sistone. Om det bli något i år återstår att se. Har i alla fall inte gjort någon beställning ännu.

3. Vilket är ditt bästa minne från bokrean alternativt har du något kul minne i samband med någon bokrea?
Kanske minns jag min allra första Bokrea i februari 1993 lite extra (jag kom till Sverige våren 1992), den var lite speciell av just den anledningen - att det var den första för mig. Som att hamna i bokhimlen, haha.

4. Vilken är den i särklass allra allra viktigaste boken för dig?
Nu gäller det att vara konsekvent och ge samma svar som tidigare på frågor av den här typen: Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom. Det är den jag skulle ta med mig att läsa på en öde ö.

Bokmanias tips inför Bokrean hittar du här.

lördag, februari 21, 2009

Kalla det vad fan du vill

Jag vill kalla det för svensk romanmotsvarighet till Persepolis. Med "det" menar jag Marjaneh Bakhtiaris debutroman Kalla det vad fan du vill som var mycket uppmärksammad när den kom ut 2005. Att läsa den är som att ge sig på en underhållande upptäcktsresa genom det så kallade mångkulturella Sverige.

Berättelsens epicentrum är Malmö och tiden är vår samtid, vilket hörs så snart personerna i boken öppnar munnen. Bakhtiari är fenomenal på att skriva halvfonetiska dialoger - från grövsta landsortsskånska till farsiklingande invandrarsvenska. Det är skånska och brytningar dubbelt upp. Först kanske man tycker att det är lite jobbigt, men efter ett tag köper man knepet fullt ut, för det är just språket som mejslar ut romanfigurerna och gör dem tydliga. Och det är roligt! Som stå-upp-komedi.

Persongalleriet är myllrande. I centrum står familjen Irandoust som har invandrat från Iran på 1980-talet: mamma Panthea, pappa Amir, dottern Bahar och sonen Shervin.

För de högutbildade föräldrarna Amir och Panthea har flytten till Sverige inneburit en klassresa nedåt och en lite bitter insikt om ett evigt utanförskap. Sverige bryr sig inte ett dyft om att Amir var förläggare och poet innan han flydde från Iran och inte heller om att Panthea jobbade som forskare inom kärnfysik. I Sverige får Amir jobba i ett skolkök, öppna en pizzeria och ta taxikörkort. Panthea blir timanställd på dagis. Amir saknar Iran men blir samtidigt förskräkt över att hans kaxiga dotter plötsligt vill bli muslim och börja bära slöja. Panthea å sin sida gör sitt yttersta för att förstå det märkliga Sverige och svenskarna och för att lära sig språket. De kämpar på vilken annan familj som helst.

Huvudpersonen är, kan man säga, dottern Bahar - en upprorisk besserwissertyp. Hon ifrågasätter det mesta, både den gamla iranska kulturen och den nya svenska. Helst vill hon gå mot strömmen, men inte för att hon är invandrare utan för att hon är en arg och kaxig tonåring.

Utöver familjen möter man många andra sköna typer. Till exempel Bahars pojkväns välvilliga föräldrar som finner invandrarnas kultur så mysigt färgstark och berikande, att de blir totalt pinsamma, medan farfar Bertils fördomar ligger på gränsen till rasistiska. Vi stiftar även bekantskap med familjens vänner, släktingar och grannar. Och många andra.

Berättandet är episodiskt, någon egentlig handling finns inte. Snarare bygger boken på scener och situationer, som ändå på ett märkligt vis hänger samman. Det är konsekvent och överskådligt. Det är rakt och osentimentalt. Korta kapitel med mycket dialoger. Komik och tragik som avlöser varandra. Det är en rolig bok. Dräpande, varmt och respektlöst rolig, vilket vi inte precis är bortskämda med i den svenska samtidsprosan. Läs gärna den!

Är Kalla det vad fan du vill en invandrarroman? Tja, det kan vara en möjlig etikett. En annan kan vara humoristisk samtidsroman om hur gammelsvenskarna inte alls gör livet lättare för de nya. Den har potential att göra vi-och-dom-bilden tydligare, för "det mångkilturella Sverige" är fortfarande mer dröm än verklighet.

Jag ser redan fram emot att läsa Bakhtiaris nya roman Kan du säga schibbolet (2008), den står i bokhyllan och väntar.

Köp boken på Bokus eller på AdLibris. Finns även i pocket.

fredag, februari 20, 2009

Sardinen på tunnelbanan

Trött på all reklam?

Jag vill inte tvätta mig med den där tvålen.
Jag vill inte borsta mig med den där tandkrämen.
Jag vill inte ligga i den där bäddsoffan.
Jag känner inget behov av det där toilettpapperet.
Jag är inte intresserad av den där försäkringen.
Jag tänker inte övergå till ett annat cigarettmärke.
Jag har ingen lust att se den där filmen.
Jag vägrar att stiga av vid Skärholmen.
Sardinen vill att burken öppnas mot havet.

(Av Werner Aspenström)

torsdag, februari 19, 2009

Stora Bokbytardagen 2009

Vad gör vi egentligen med alla böcker vi läst?

Den 5 mars är det The World Book Day i England, i övriga världen den 23 april (enligt Unesco).
Men låt oss göra Världsbokdagen till Den Stora Bokbytardagen redan i mars!

Hur?
* Ta med dig en bok du inte längre vill ha.
* Bär den så att andra ser att du har en bok.
* När du ser en bok du vill ha (eller en person som du vill prata med☺) går du bara fram och frågar om hon eller han vill byta bok med dig.

Varför?
* För att det är kul att få boktips och något nytt att läsa. Helt gratis!
* För att det är bra med återanvändning.
* För att det är spännande. Vem vet vem du lär känna?

Byt böcker och var social!

Bor du i Eskilstuna och vill delta i Stora Bokbytardagen?
Kom i så fall till Fristadstorget den 5 mars kl. 12.00-13.00 eller 16.00-17.00.

Hoppas att så många bokbytare som möjligt samlas på och kring Fristadstorget och byter böcker med varandra denna förhoppningsvis soliga dag. Bokmania kommer att vara där.

Stora Bokbytardagen äger rum även i andra städer runt om i Sveriges avlånga land, för att se alla platser och tider klicka här.

onsdag, februari 18, 2009

Smaken är som baken

På frågan vilken bok som livet är för kort för att läsa, svarar författaren Pär Westberg: "Margaret Mitchells Borta med vinden".

Inget problem alls.

(Hela intervjun finns att läsa här. Och här finns min recension av Borta med vinden som är en av mina favvo böcker)

Återupplivad läsdagbok

Bokblogg i all ära, men för att snabbt kunna skaffa mig överblick över vilka böcker jag har läst och när, är den otillfredsställande oöverblickbar, kom jag fram till. Därför dammade jag av min gamla läsdagbok och så skaffade jag en ny också. Den heter nummer 2.

Läsdagboken nummer 1 täckte bara perioden från januari 2004 (då jag påbörjade noteringarna) till juni 2007 (då jag slutade med dem), vilket betydde att jag var tvungen att fylla i alla bokuppgifter sedan dess och ända fram till dagens datum. Lite jobbigt. Bloggen var till stor hjälp, fast jag inte på långa vägar bloggar om alla böcker jag plöjer igenom. Men i alla fall.

När jag var klar kunde jag se att jag till exempel under 2008 har läst ett 70-tal böcker. En siffra som är blygsam jämfört med hur många böcker andra bokmalar brukar konsumera på ett år, men för mig är det ett helt okej antal. Hittills i år har jag läst 11 skönlitterära böcker (varav en hade dessutom sidomfång som tre). En rivstart, tycker jag. (Jag klappar mig själv på huvudet och säger duktig flicka.)


tisdag, februari 17, 2009

Lyckliga familjen

Hon är journalist, mitt i karriären och hon älskar att bo i London. Hon är även gift, har två små vilda söner och ett tredje barn, en flicka, i magen. Hon låter sig övertalas av sin man att flytta ut på landet i norra England, för naturens och lugnets skull (säger maken) och för att Han alltid drömt om att leva och bo just där.

Problemet är bara att maken inte kan lämna sitt jobb i London och måste veckopendla eller ibland vara borta hela tre veckor i sträck. Hon som vill bo i London bor alltså på landet och han som vill bo på landet måste vara kvar i London. Hon är hemma och tar hand om barnen. Hon bygger ut huset och bråkar med hantverkarna. Hon försöker att anpassa sig och skaffa nya vänner, fast hennes närmaste granne är ett skock får. Hon hatar maken. Hennes egna journalistiska karriär ligger på is och i brist på annan mental stimulans börjar hon blogga om sitt eremitliv i norra England, vilket tyvärr inte fallar byborna på läppen.

Det är ungefär handlingen i romanen Lyckliga familjen av Judith O´Reilly, en berättelse som bygger på hennes egen blogg wifeinthenorth.com (2005-2007). Bloggen blev ganska snart en succé, liksom boken när den kom ut 2008.

Lyckliga familjen är en personlig, humoristisk, dråplig och träffsäker bloggroman som skildrar allt möjligt vardagsstrul, sömnlösa nätter och kvinnlig desperation över både en frånvarande make och allt vad shopping heter, men det är även en berättelse om all den kärlek och värme som finns i en familj där alla (trots allt) älskar varandra.

Det kanske inte är nödvändigt att påpeka att Lyckliga familjen inte är en bok som män skulle uppskatta i första hand. Målgruppen för Lyckliga familjen är småbarnsmammor mitt i karriären, för det är igenkänningsfaktorn som är det roliga. Om man inte har små barn längre, men har haft, då funkar romanen också. Jag har skratat högt otaliga gånger.

Jag gillade boken för den var avkopplande och mycket underhållande och jag trivdes med O´Reillys lättsamt bittska språk.

Ibland stöter man på intelligenta chick-lit romaner - Lyckliga familjen av Judith O´Reilly är en sådan.

Köp boken på Bokus eller på AdLibris.

Dyrt med pocket? Inte överallt.

Häromdagen beklagade sig En annan sida att det är dyrt med pocket när man handlar i en vanlig fysisk bokhandel. Ja, det är det. Svindyrt! Och det spelar ingen roll att man får fyra böcker men bara betalar för tre, det blir ändå över två hundra spänn som man ska punga ut. Inte konstigt att de flesta föredrar att handla på nätet.

Om man inte bor i Eskilstuna, vill jag säga, för här har vi Kulturbutiken. Där kostar samtliga svenska pocketböcker 40 kronor (för ca ett år sedan kostade de bara 30) och inbundna böcker mellan 150 och 180 kronor, ungefär. Som på nätet. Plånboksvänliga priser alltså. Och om man vill använda sig av Kulturbutiken på nätet, bli det ännu ett snäpp billigare än på "vanliga" nätet.

En gång frågade jag den trevliga personalen i butiken hur det kommer sig att de kan ha så låga priser, vad som är hemligheten liksom. Då fick jag som svar att Kulturbutiken ägs av ett elbolag och därför behöver inte bokförsäljningen vara vinstbringande. Är det inte underbart? Tänk om fler vinstbolag skulle anamma idén...

söndag, februari 15, 2009

Jag är faktiskt väldigt mjuk på magen

Gillar du gulliga djur som strör underfundigheter omkring sig var de är går? Om du svarar ja, så har du tur för nu har konstnären Lisa Tofft gett ut sina fantasifulla djur i bokform. Roligare djurpark än hennes kan man leta efter!

Lisa Toffts djur är kanske inte de mest fulländade här på jorden men de tar livet med en klackspark och har en hel del att säga till om ... ja just det... Livet. Boken heter Jag är faktiskt väldigt mjuk på magen. Det är igelkotten som säger så.

Bakterier, insekter, fåglar och allehanda fyrbenta djur (inklusive monstret som heter Varatilllags) tecknade med skenbar enkelhet och i mjuka färger är till för att visa oss vilka vi själva är, vill vara eller borde vara. Jag - det tvåbenta djuret - känner igen mig och skrattar åt djurens och mina egna tillkortakommanden. De är ju som jag, vill jag utropa.

Jag har redan tidigare stiftat bekantskap med Lisa Tofft och haft länge hennes djur i magnetform på kylskåpet (kan beställas på hennes hemsida). Därför var det med glädje jag välkomnade boken. En utmärkt i-stället-för-en-blomma-bok, en gå-på-middag-present, eller varför inte helt enkelt köpa den till sig själv och höja stämningen lite.

Vill du provläsa och provtitta i Jag är faktiskt väldigt mjuk på magen? Klicka i så fall här, här, här, här och här. Med varje klick kan du se två sidor ur boken. Gör det, och le.

Jag är faktiskt väldigt mjuk på magen är en av de charmigaste presentböckerna jag sett på länge.

Köp boken på Bokus eller på AdLibris.

lördag, februari 14, 2009

Dagens kärleksdikt

Älska mig
men kom inte för nära
lämna plats åt kärleken
att skratta åt sin lycka
Låt alltid en eld av mitt
blonda hår
vara fri...
(Av Maria Wine)

En som har blivit sönderälskad...

fredag, februari 13, 2009

Idol-tävling för författare

Guds nattskjorta! Nu kan även debutsugna författarembryon Idol-tävla. På sajten kapitel1 kan man nämligen tävla med sin egen bok om ett förlagskontrakt. Bok-SM heter tävlingen och bedrivs i samarbete med Aftonbladet och Piratförlaget. Ruvar du på ett manus? In med det! Fort!

Ola Lauritzon på kapitel1 och Bok-SM säger: "Kapitel 1 och Bok-SM är ett djärvt grepp inom en konservativ bransch. Detta är ett seriöst och kittlande initiativ där svenska folket påverkar framtiden hos svenska debutantförfattare." Och han fortsätter: "Men kapitel1 är inte bara till för förhoppningsfulla författare, utan lika mycket för ivriga bokläsare. Den som älskar att läsa kan upptäcka fynd bland alla upplagda manus, och vara med och påverka karriären för sina favoriter genom att rekommendera böckerna."

I slutändan är det läsarna och en jury som avgör vilken bok som vinner och ges ut av Piratförlaget. Tanken svindlar - tänk att få bli författarkompis med Marklund och Guillou...
Lycka till, alla tävlande.

onsdag, februari 11, 2009

Borta med vinden

Hur recenserar man en bok som alla känner till och många har läst, även om det antagligen har förflutit mycket vatten sedan dess? Jag gissar att vi är många som har stiftat bekantskap med Borta med vinden tack vare att boken stått i vår mammas bokhylla. Hösten 2008 kom romanen ut i en ny svensk översättning av Maj Almquist Lorents och det är en anledning så god som någon att läsa boken igen. Friska upp minnet, damma av gammal vänskap.

Borta med vinden (Gone with the wind, 1936) är som en blandning av Jane Eyre, Svindlande höjder och Krig och fred. Det betyder att resultatet är en romantiserad krigsroman i 1800-talets tradition av mastodontromaner (över 1000 sidor) och antagligen en av de mest kända amerikanska romanerna genom tiderna. Ett litteraturhistoriskt intressant faktum är att det inte bara är författarinan Margaret Mitchells debut, utan hennes enda skönlitterära verk. Spännande att veta är också att Borta med vinden belönades med Pulitzerpriset 1937.

Borta med vinden utspelar sig i Georgia på 1860-1870 talet: alltså före, under och efter amerikanska inbördeskriget som i romanen skildras utifrån ett sydstatsperspektiv. Denna bild är möjligen något idealiserad, alla fasliga krigsskildringar till trots. Utifrån dagens värderingar skulle man även lätt kunna rikta kritik mot att de svarta beskrivs på ett sätt som sedan länge är politiskt inkorrekt och att Ku Klux Klan framställs som en organisation som försvarar söderns kvinnor mot våldsamma svarta män. Men det får man ta, vi får inte glömma att romanen handlar om ett krig som ledde till slaveriets avskaffande. Den beskriver hur en värld faller samman och en ny föds och hur den mycket smärtsamma förändringen påverkar alla inblandade, vita och svarta, fattiga och rika.

Huvudpersonen, den företagsamma och penninglystna Scarlet O´Hara är en kvinna som vet vad hon vill och som inte skyr några medel för att också få det och som är övertygad om att ändamålet helgar medlen. Hennes motpart, den demoniske Rhett Butler, är en skurk som vet hur man vid behov vänder kappan efter vinden men som innerst inne har ett gott hjärta. Söderns traditionella samhällsvärderingar representeras av den älskvärde men hopplöst opraktiske Ashley, medan den späda Miss Melanie är symbol för osjälvisk godhet och medmänsklignet. Dessa personers öden avspeglar romanens historiska bakgrund.

Fast flertalet av karaktärerna är ganska chablonartade, känns de ändå levande när man läser boken. Och jag tycker att Scarlet O´Hara genomgår en psykologisk utveckling och mognadssprocess i romanen, hon är inte densamma i början och i slutet av boken. Hon absolverar en resa från ungdomlig naivitet till kvinnlig mognad som har krävt sitt pris. Ett högt pris. Hon har varit i helvetet och vänt, skadat många på vägen, inklusive sig själv och dem hon älskar. Hon har spelat bort sin själ och när romanen är slut vill hon så gärna få tillbaka det hon förlorat ... om det går.

Scarlet är en person som man först är förtjust i, sedan hejar på, sedan avskyr, sedan tycker synd om. Hon är komplex. Hon är stark. För stark, för smart, för målmedveten, för "okvinnlig" för sin tid. Hon måste vara hård för att få vara den hon är i en tid då det är opassande för en kvinna att ens kunna addera tvåsiffriga tal i huvudet, för att inte tala om att driva en affär och två sågverk.

Margaret Mitchel ifrågasätter delvis även mannens roll, bland annat genom att låta Rhett Butler ta hand om sin och Scarlets lilla dotter. Kapten Butler skäms varken för att bära sin flicka med sig överallt eller att fråga äldre damer om råd i fråga om hennes uppfostran.

Handlingen är späckad med vardags- och familjeliv, krigshändelser, äventyr, romantik, vänskap och kärlek och man dras med i berättelsen från första stund. Det är så många oförglömliga scener i Borta med vinden, så många färgstarka miljöer som är mästerligt beskrivna. Språket är lättillgängligt och texten är ofta full av humor, särskilt i dialoger mellan Scarlet och Rhett. Det finns även mycket lidelse. Om man hoppas på att få gråta en skvätt så blir man inte besviken, sådana passager förekommer också. Viss kritik vill jag dock rikta till förlaget för att det har slarvat med korrekturläsningen. Sådant är tråkigt. Men omslaget är vackert!

När jag påbörjade omläsningen av Borta med vinden, var jag mest nyfiken på om romanen fortfarande håller måttet. Den håller måttet. Den är läsvärd. Den är fängslande. Det svider i ögonen på slutet precis som det gjorde förr.

Hur kommer det sig då att Borta med vinden är en odödlig klassiker? Tja, receptet är lika enkelt som genialt: Det är en klassisk historia om överlevnad under de svåraste omständigheter kryddad med en invecklad kärlekshistoria och en del intriger.


Köp boken på Bokus eller på AdLibris.

FÖRFATTARBLOGGAR

Allt fler svenska författare bloggar på nätet och deras bloggar har minst sagt varierat innehåll och karaktär, liksom målgrupp.

Jag vill gärna hålla listan uppdaterad så långt det är möjligt, så tipsa mig gärna om fler författarbloggar eller intressanta författarhemsidor. Jag uppdaterar listan då och då.

För att när som helst komma åt denna blogglista titta i menyn till höger här på sidan.


A
Monica ANTONSSON

B
Fredrik BACKMAN
David BATRA
Dajana BERGMARK
Jonas BERGH
Yesim BILGIC
Marcus BIRRO
Annika BRYN

D
Unni DROUGGE
Camilla DAHLSSON
Leffe DELLO

E
Bengt-Erik ENGHOLMPeter ENGLUND

F
Monica FAGERHOLM

G
Jonas GARDELL
Sandra GUSTAFSSON
Douglas GRIP

H
Amanda HELLBERG
I
Kajsa INGEMARSSON

J
Caroline L JENSEN

K
Isobel HADLEY-KAMPTZ
Jessica KOLTERJAHN

L
Lena LILLESTE
Niklas LINDROTH
Inga-Lina LINDQVIST
Christine LJUNGQVIST
Camilla LÄCKBERG
Sara LÖVESTAM
David LAGERCRANTZ
Maja LUNDGREN

M
Bodil MALMSTEN

N

Åsa NILSONNE
Johanna NILSSON
Kicki NORMAN

O

Linda OLSSON
Sören OLSSON

P

Alexandra PASCALIDOU
Malte PERSSON
Malin PERSSON GIOLITO

R

Maria RICHARDSSON
Andreas ROMAN
Denise RUDBERG
Carina RYDBERG

S

Amanda SANDSTRÖM
Linda SKUGGE
Mats STRANDBERG
Eva STRÖM
Eva SWEDENMARK
Maria SVELAND
Amanda SANDSTRÖM
Jakob SVERKER


T
Anna TROBERG

Maria TURTSCHANINOFF


V/W
Hillevi WAHL
Anders WIDÉN
Boel WERNER

Å
Daniel ÅBERG

Ö
Hans-Olov ÖBERG




Bästa pocketomslag 2008

Kläderna gör mannen, sägs det. Men gör omslaget boken? Jag tycker att hur omslaget ser ut har stor betydelse för boken - och det spelar ingen roll om det är vackert eller fult. Om omslaget fångar din uppmärksamhet och får dig att greppa boken och läsa baksidestexten, ja då fungerar det.
Senast den 16 februari kan man rösta fram 2008-års bästa pocketomslag. Och de nominerade är:


Själv skulle jag helst vilja rösta på två av ovanstående omslag samtidigt för jag har svårt att bestämma mig för det i mina ögon bästa: Gomorra (för de rosa knivarna är så fel men ändå så rätt) och Mig äger ingen (för det privata fotot visar verkligen kärleken och det ömma förhållande som fanns mellan Åsa och hennes pappa). Fast omslaget till Norrlands akvavit är också snyggt genom att bilden anspelar på en snappsflaska. Och Flickorna från Riyadh- omslaget är så kitchigt att det är vackert. Hm, beslutsångest...

Förresten, kan det ha något betydelse om man har läst boken när man ska rösta fram ett omslag? Jag kom på mig själv att jag nästan direkt sållade bort de fem böckerna som jag inte hade läst (nr 1, 3, 5, 6, 9). Jag "känner" de liksom inte och det påverkar mitt val, tror jag.

Vilket omslag väljer du? Skulle uppskatta om du ville berätta det för mig. Jag är så nyfiken, förstår du.

söndag, februari 08, 2009

Personliga pronomen - en melodroman

Det är bara att säga som det är - Daniel Sjölins roman Perso nliga Pron omen med undertiteln En melodroman är inte någon promenadlektyr. Nä du. Jag fick kämpa, fast boken inte är tjockare än mitt lillfinger. Jag läste några sidor åt gången, ibland korta avsnitt, ibland bara några rader. Vilade. Läste vidare. Vilade igen.

Romanen krävde tid och tålamod av mig och det var bara att gilla läget för den forsade fram i sådan språklig hastighet att det tog andan ur mig. Personliga pronomen var en kokande kittel av ord, associationer, allussioner och klichéer. Om jag skulle hälla i mig det bubblande innehållet i ett svep, skulle jag bli kräkfärdig. Och det ville jag inte.

Vad handlar då Personliga pronomen - en melodroman om? Det är en hotfull berättelse om företagsledaren Sunesohns familj. Det är en familj som är så vilsen att de inte ens är du med varandra, utan jag, du, hon och vi. De bor i Sollentuna och när boken börjar har familjen en helvetes helg framför sig: ”På måndag blir det toalettskål, taggbuskar, roundkicks på pannbenet, slicka bromsspår och visa könlösheten i matsalen, visa pojkfittan.” Det är upptackten. Tonen är given och man hajar till. Vad är det som väntar?

Jag heter Jacob och han är en tjock tonårskille, antagligen homosexuell. Mobbad i skolan, hämndlysten och vegeterande som främling i sin nya familj med hon (mamman som skilt sig från civilingenjören i Rotebro och som drömmer våta drömmar om sotaren), vi (styvpappan, Sunesohn med h, som jämt drömmer mardrömmar) och du (styvsystern som går på gymnasiet på Östermalm och som bara vill bort från allt, så totalt vilsen i pannkakan som hon är).

Familjen lever i präktiga villan i Sollentuna. Sjöstenen i badrummet och rummens harmonierande inredningsstil är en livsviktig och genomtänkt markör för att trygga avståndet mot alla dem i höghusen på andra sidan den sociala klassgränsen: turkarna, Pachosarna och Christer Petterssonarna. En vi-och-dom-bild utskuren ur folkhemmets av tomhet gapande ram. Smått otäckt.

Och så språket! Bitvis upplevde jag romanen mera som ett språkligt experiment än en berättelse, inte minst på grund av sin då och då avvikande layout. Det finns så otroligt många olika kopplingar till saker och ting i texten, ramsor och rim, slogans, slagord och ordstäv. Sjölin måste ha samlat ord på sig i åratal!

Bildspråket är fullständigt överbelastat, nästan till det outhärdliga. Men ändå tydligt - oftast, i alla fall. Utom när det är meningen att att man inte ska fatta ett dugg: "Det förvrängdas förhärskan. Björkar som spräcker upp psyket i nervregn, revyn som splittrar i tusenden, orden som vill men inte kan kämpa sig hela vägen till sin artikulation. Rösten är ett pålägg, en bredbar smet över sömnen." Det känns nästan lite psykotiskt och fullständigt mardrömslikt. Det är då en liten paus i läsningen är på sin plats.

En annan gång är språket kul och lekfullt. Så här kan det till exempel låta när styvpappan, denne Sunesohn med h, kommer hem från jobbet:

”Så lösgör vi vår stat från vårt kära kapital och hänger upp Gantrocken på galgen, skaver av oss våra chefriga galoscher med drag inunder och glider ut på vardagsrumsparketten medan fotlederna knakar som fiskben i friheten.”

Jag gillar böcker som använder språket på ett eget utforskande sätt. Personliga pronomen (2004) är en sådan bok. Den är Daniel Sjölins andra roman (Oron bror, 2002; Världens sista roman, 2007). Världens sista roman recenseras här.

torsdag, februari 05, 2009

Bokbadet

Det luktar nästan lite lässtress här, men som man bäddar får man ligga: tre bibliotekslån, två inköp och ett recensionsex som damp ner i brevlådan igår. Och Borta med vinden är ännu inte utläst... Så på med läsbrillorna!




måndag, februari 02, 2009

Drottningen vänder blad

En vacker dag springer den engelska drottningen Elizabeth II efter sina olydiga skällande odågor till hundar och råkar kliva ombord på bokbussen som står parkerad utanför Buckingham Palace. Av endast ren artighet lånar hon en roman av en kvinnlig författare, vars namn hon känner igen för hon har adlat henne en gång i tiden. Boken har inte varit utlånad sedan 1989, ett dåligt tecken. Romanen visar sig mycket riktigt vara tråkigast tråkig, men monarken gör sin plikt och läser ut den ändå. Veckan därpå lånar hon en ny bok, läser den och ... och blir för all framtid fast i läsandets förföriska träsk.

På bokbussen blir drottningen bekannt med en köksanställd som är en sann bokmal och som hon genast anställer som sin personliga litteraturcouch. Hans uppgift blir också att ombesörja boklån åt henne.

När drottningens nya passion växer sig så stark att det i omgivningens ögon börjar hota hennes plikter, blir premiärministern & company oroliga och som de trogna undersåtar de är anstränger de sig till det yttersta för att sätta käppar i hjulet för Hennes Majestäts bokliga förlustelser. Många dråpliga situationer uppstår. Jag skrattar ofta, jag ler ännu oftare.

Drottningen läser mer och mer och alltmer avancerade titlar. Hon läser jämt, lämnar inte slottet utan en bok i handväskan. Hon börjar diskutera böcker och läsandet med sina undersåtar, vilket är ytterst förvirrande för dem. Det måste vara beginnande alzheimer, tänker alla. Hon ger läsläxor till premiärministern som bara står som ett frågetecken eller urskuldar sig med att det är problem i Mellanöstern. (Skildringen av premiärministern är sannerligen inte till hans fördel.) Men värst blir det när drottningen fastnar för Marcel Proust och till råga på allt får egna författardrömmar - som hon på fullaste allvar vill förverkliga...

Jag hade riktigt trevligt medan jag läste Drottningen vänder blad av Alan Bennett (översättning av Sofia Boda) för det är en varm, humoristisk, underfundig och underhållande skildring av hur en person som hittills inte varit att betrakta som någon lustläsare plötsligt faller pladdask för litteraturen. Drottningen vänder blad handlar om hur böcker berikar livet och hur man blir en läsare. "Läsförmågan är som en muskel, man måste träna upp den", säger drottningen vid något tillfälle. Alan Bennett bjuder på ett helt smörgåsbord av tankar kring böcker och läsande.

Drottningen vänder blad är en så kallad må-bra-bok som bara måste uppskattas av alla som älskar böcker och brinner av osläckbar läseld, jag kan inte tänka mig något annat. Det är en kortroman på endast cirka 120 sidor och själva boken är också liten till formatet, så den är perfekt som en liten present till alla bokmalar i ens närmaste omgivning.

SvD:s recension av Drottningen vänder blad avrundar med att det är en bok som "föder en alldeles speciell sorts välbefinnande. Det enda störande momentet är att den tar slut alldeles för fort." Det skriver jag gladeligen under på! Vad DN har skrivit om boken finns att läsa här.

Köp boken på Bokus eller på AdLibris.

söndag, februari 01, 2009

Visualiserade noveller av Khemiri

Av Mari Kanstad Johnsen (Norge)

Visualiserade noveller är något nytt. Det är inte samma sak som att filmatisera, inte. Det trodde jag först att det var.

Tio Konstfackstudenter har i sammarbete med författaren Jonas Hassem Khemiri skapat var sin kortfilm efter hans noveller Försök till kärnfysik och Oändrat oändligt. Kortfilmerna, eller visualiseringarna som man då ska kalla dessa små bild- och ljudkonstverk, visas på KhemiriTV på You Tube och på Khemiris hemsida. Det intressanta är hur olika man kan tolka och uppfatta en och samma text, eftersom det bara är två olika noveller som har använts. Se gärna själv. Några av filmerna är roliga att se, andra är mera av jaha-vad-var-det-för-nånting-sort.

"Mitt författarskap handlar ju mycket om just hur många tänkbara tolkningar som kan finnas av samma ord." (Jonas Hassem Khemiri i DN)