finns; och enrum finns; änglarna,
änkorna och älgen finns; enskildheterna
finns, erinran, erinrans ljus;
och efterljuset finns, ekträdet och almträdet
finns, och enbärsbusken, enheten, ensamheten
finns, och ejdern och etterspindeln finns,
och ättikan finns, och eftervärlden, eftervärlden
(Ur Alfabet av Inger Christensen)
I helgen dog en av nordens bästa diktare, den danska poeten Inger Christensen. Hennes poesi är fascinernade och liknar inget annat, den är både experimentell och folklig. Bunden till formen, oerhört ordrik och ändå lättläst. En läsupplevelse att minnas och återkomma till. En läsupplevelse som kan väcka lust till poesi även för en ovan diktläsare. Om du inte är bekannt med Inger Christensens diktkonst, ge dig själv en chans - du blir, tror jag, förtjust. Så som jag en gång har blivit...
Jag har läst två av hennes diktsamlingar: Alfabet från 1981 bygger dels på den italienske matematikern Leonardo Fibonaccis smått magiska talföljd (1 1 2 3 5 8 11 19...), dels på alfabetets ordningsföljd. Resultatet är en ren trolleri. I Fjärilsdalen från 1991 har hon i stället utforskat och erövrat Shakespeares klassiska sonettstruktur, en av den allra svåraste verstyperna. Christensen var makalös. Bland svenska poeter finns nog bara en som kan mäta sig med henne och det är Tomas Tranströmer.
