onsdag, januari 28, 2009

Läsrapport nr 1- halvvägs i Borta med vinden

Ja, jag är fast, även denna gång. Borta med vinden är lika fängslande nu som när Scarlet O´Hara och jag var någotsånär "jämngamla", vilket ter sig mycket länge sedan. Jag befinner mig nu nästan halvvägs inne i romanen (1043 sidor) som utspelar sig på den amerikanska södern på 1860-talet och bara låter mig svepas med. En sådan lättsam läsning!

Trots den bottenlösa kärleksromantiken och ensidigt skilldrade krigsvedermödor i bakgrunden är Scarlet ingen statisk figur, utan hon utvecklas allt eftersom livet ställer krav på henne. Och det är inga små hinder hon måste ta sig över som tonåring. Det finns en uppenbar mognadsprocess från ett bortskämt flickebarn på sexton vårar till en mogen och säker kvinna. När hon bara är 19 år gammal är hon mamma, änka och familjeöverhuvud med ansvar för allas fortlevnad! Det är hon som måste vara stark när alla andra är svaga. Scarlet O´Hara är en kvinna som trots att hon är färgad av sin samtid känns riktigt modern i sitt sätt att se på sig själv och sin kvinnoroll. Hon vet att hon kan och att hon måste...

Här kommer två citat. Det är ca tre år mellan händelserna i boken:

*"Det måste ligga något i det /.../ Alla hennes flickvänners mammor inpräntade i sina döttrar nödvändigheten av att vara hjälplösa, tillgivna, duvögda varelser. Det behövdes verkligen en hel del förstånd för att upprätthålla en sådan pose. Kanske hon varit alltför morsk. Ibland hade hon sagt emot Ashley och öppet talat om sin egen åsikt. Kanske det var det och hennes sunda förtjusning över att promenera och rida som vänt honom ifrån henne till den spröda Melanie. Kanske om hon ändrade taktik... Men hon kände, att om Ashley föll för föga för sådana uträknade knep, kunde hon aldrig respektera honom så som hon nu gjorde. En karl som var dum nog att låta lura sig av ett tillgjort leende, en svimning eller ett ´o, vad ni är underbar!´ var inte värt att ha. Men allihop tycktes tycka om det..." (Borta med vinden, sida 82)

* "Hon förstod inte att hon var drucken, drucken av trötthet och whisky. Hon visste bara att hon lämnat sin utpinade kropp och svävade bort över den någonstans, där det inte fanns någon smärta och ingen trötthet, och där hennes hjärna arbetade med övermänsklig klarhet. Hon såg med nya ögon, ty någonstädes på den långa vägen till Tara hade hon lämnat barndomen bakom sig. Hon var inte längre smidig lera, som formade sig efter varje ny erfarenhet. Leran hade hårdnat, hårdnat någon gång under denna oändliga dag, som varat i tusen år. I kväll var det sista gången hon skulle bli omskött som ett barn. Hon var kvinna nu och ungdomen var förbi." (Borta med vinden, sida 421)

Dessutom är Borta med vinden rolig, särskillt dialogerna mellan Scarlet och Rhet är så fulla av sarkasm och ironi att man baxnar. Då skrattar jag högt.

Men nu får ni ursäkta mig, ska läsa vidare ...

2 kommentarer:

Jenny B sa...

Jag som hade hört att Borta med vinden som bok var ganska tungläst. Men de stycken du citerar låter smarta och intressanta. Tack för det!

Bokmania sa...

Tungläst? Nä, verkligen inte. I den nya utgåvan är ju dessutom språket så modernt som det är möjligt. Det är en lättläst bok, men omfångsrik.