"Där fick ni, era jävlar! Än är jag inte död!"Med repliken från filmen Papillon avslutar Roberto Saviano sin dokumentärroman Gomorra och jag hoppas att dödshotet som hänger över författaren aldrig kommer att bli en genomförd gärning. I mina ögon är Roberto Saviarno en av världens modigaste nu levande unga män för att han inte bara vågade se sanningen om sakernas tillstånd i Syditalien, utan också avslöja den inför hela världen. Han har skrivit boken "med sitt blod och i blod. Och ändå med stilistisk distans och elegans. /.../ Varifrån kommer förmågan att göra smärtan och blodet till ord som varenda läsande människa kan förstå?" När Saviano skriver kan det se ut på följande vis:
"De sköt honom, och efter ´jobbet´gick de ut ur affären, lugnt påstår några, som om de hade köpt en mobiltelefon och inte mördat en människa. Attilio Romanò ligger där. Blod överallt. Det ser nästan ut som om hans själ runnit ut ur de där skotthålen som han har över hela kroppen. När man ser så mycket blod, börjar man känna på sig själv, kontrollera att det inte är man själv som träffats, att ens eget blod inte finns blandat med det där, man grips av en psykotisk ångest och försöker övertyga sig om att man inte har några skador på kroppen, att man inte sårats utan att märka det. Hur som helst så tror man inte att det i en enda människa kan finnas så mycket blod och man är övertygad om att man själv har mycket mindre. Och när man konstaterat att det inte är ens eget blod, räcker inte det: man känner sig tom fastän det inte är man själv som förlorat allt det där blodet. Man blir en enda blodförlust, benen viker sig, tungan klibbar fast i munnen, händerna löses upp i den där kletiga pölen, man skulle vilja att någon tittade innanför ens ögonlock för att kontrollera graden av blodbrist. Man skulle vilja hejda en sjukvårdare och be om en blodtransfusion, man skulle vilja att magen var mindre åtsnörpt och kunna äta en biffstek, om man kan låta bli att kräkas."
Roberto Savianos Gomorra - Resa i Camorraland är mer än en journalistisk redogörelse om korruption och kriminalitet i södra Italien i dag, den är mer än en biografi över Camorra, den napoletanska maffian. Roberto Savianos camorrabok är en bok om de ekonomiska regler som styr världen i dag. Allt handlar om pengar och makt. Pengarnas makt. Ett liv betyder ingenting. Kärlek betyder ingenting. Eller så betyder den allt.
Gomorra är en bok om lyx och vedervärdig sophantering, om knark och vapen, om Angelina Jolies eleganta vita dräkt på Oscarsgalan, om brutala mord som maktens budskap, om blodets stank, om flickor som inte vill annat än att få en camorrista till pojkvän, om maffiabossars kvinnor och barn, om tonårspojkar som lär sig att inte vara rädda för pistolskott som träffar kroppen och om västvärldens dubbelmoral. Vår dubbelmoral.
Att läsa Gomorra är som att ställa sig framför spegeln och i stället för ett nöjt leende få se sitt ansikte förvridet och vanställt av blödande varbölder. Man blir varse om att i Savianos bok Gommora överträffar verkligheten dikten. Med flera hästlängder. Det är en deckare och thriller som heter duga för det är vår egen verklighet inte långt bort alls som skildras, därför så skrämmande, overklig, spännande.
Om du anser att ordet sanning inte är helt tomt, om du tycker dig ha ett samvete, om du tror att världen kan bli en vacker plats att leva på för våra barn och barnbarn, om du är beredd att ta ditt pyttelilla ansvar, om du vill läsa en otroligt spännande bok - läs då Gomorra av Roberto Saviano (översättning Barbro Andersson).
Besök gärna Robero Savianos hemsida .
Köp boken på Bokus
