Foto: SCANPIXTrött på hela Gömda-grejen och all pajkastning åt höger och vänster? Välkommen i klubben! Nu får det vara nog, tycker jag. Vill inte höra ett ord mer om Gömda, snälla. Om inte alla parter i viss mån har ljugit så har de åtminstone tolkat sanningen så som den skulle passa deras syften, det är jag nästan säkert på. Enligt min åsikt finns det inga vinnare i den här striden, bara förlorare. Alltså i moralisk och etisk mening. Alla anklagar alla för att de ljuger, alla har fått sig en törn. Vilken soppa! Fast på det ekonomiska planet har nog alla inblandade, utom förstås "mannen med de svarta ögonen", tjänat storkorvan. Till och med sonen till den så kallade Mia vill gärna ha sin del av kakan genom att också ge ut en bok i ämnet. Sin version, som det så lockande heter. Vem orkar läsa allt det här? Jag bara undrar.
Sant eller inte sant? Det är var den ursprungliga frågan som SvD sammanfattar ganska bra i dagens artikel Sanning och konsekvens.
Något entydigt svar har dock inte getts trots alla turer i medierna, fast nu säger Marklund i alla fall att hon ångrar att man inte skrev att Gömda var "baserad på en sann historia" för det hade varit tydligare och bättre, menar hon. Ja tjena, det var så dags att komma på det nu. Hade hon gjort det när det begav sig, hade hon säkert sluppit hela eländet idag för då hade inte Antonsson fått nåt vatten på sin kvarn. Eller?
Bibliotekstjänsts register och Kungliga biblioteket har också skridit till verket och kategoriserat om - Gömda kommer i fortsättningen att betraktas som ett skönlitterärt verk och inte som en faktabok. Hur blir det med övriga Gömda-avarter? Antonssons bok till exempel? Oj oj oj, vilket liv det skulle bli om den också hamnade under skönlitteratur...
