fredag, januari 02, 2009

Ett annat liv

Ett annat liv av P O Enquist - boken på allas läppar och nattygsbord under hösten som gått, hyllad i övermått och belönad med Augustpriset 2008. Det finns ingen hejd på positiva omdömen, de negativa lyser med sin frånvaro, i alla fall så gott som. Bara små undantag (som jag håller med om) finns:

"Enquists självbiografi saknar liv och spontanitet. Den är en hårt regisserad berättelse, lika överspänd som frostig. Det enda som tycks betyda något är det inre dramat. De verkliga människor som förekommer i boken används som matriser att flytta runt i en kulissvärld, som vagt påminner om verkligheten. Det är möjligen en triumf för fiktionen. Knappast för trovärdigheten och uppriktigheten." (Jan Eklund, DN)

"Ett annat liv är inte så mycket en självbiografi som en dokumentärroman om författaren Per Olov Enquist. /.../Att jag inte blir lika omskakad av hans nya bok beror på att den vet för mycket om författaren. Den är full av lysande formuleringar och går att läsa som ett underhållande facit till svensk nutidshistoria, från Wigforss till Palme. Men det är just dess karaktär av facit som hindrar det totala uppgåendet i den. Man känner igen motiven från romanerna, som i en kontrollerad sammanfattning av författarskapet." (Leif Zern, DN)

Vid det här laget vet nog alla vad Ett annat liv handlar om och att slutet är mirakulöst lyckligt. Boken är närmast uppbyggd som ett drama i tre akter med ett litet förspel innan (Utgångspunkter). Del ett heter Oskuld och utspelar sig i barndomsbyn Hjoggböle, del två heter En stark upplyst plats och handlar om framgångssagan Enquist, del tre bär titeln In i mörkret och handlar om att den skötsamme och framgångsrike författaren, tillika gamle idrottsmannen och socialdemokraten Enquist fallit för alkoholens frestelse, hamnat på djupaste botten men lyckats ta sig upp igen. Sammanfattningsvis kan man säga att Enquist berättar om sin väg från Hjoggböles utanförskap till framgång i stora världen, in i alkoholdimman och ut igen. Från Lycko-Per till Jeppe till P O. Från Hjoggböle via världens alla metropoler och berömmelse tillbaka till utgångspunkten Hjoggböle.

Det är intressant, ganska ofta fängslande och roligt, men i sanning opersonligt. Jag gillar inte knepet med att "jag" är "han" i boken, det stör mig hela tiden. Dessutom tyckte jag att den första delen var ganska seg, det tog tid för mig att fastna för texten. För höga förväntningar? Antagligen, för de första hundrafemtio sidorna kändes lite som en besvikelse. Språket till en början tyckte jag inte heller var så utomordentligt vackert som alla påstod. Men sen hände något utan att jag ens märkte det och det blev nästan smått magiskt...

Skildringar av den vänsterintelektuella författarmiljön i Berlin på 70-talet, den hysteriska teaterkitteln på Brodway eller Enquists närvaro i Prag i november 1989 när muren föll och hans tid inne i mörkret är bara några av höjdpunkterna i boken.

Enquists förmåga att hela tiden röra sig fritt fram och tillbaka mellan Hjoggböle, Berlin, Paris, Prag och New York samt mellan barndomen, kändislivet och missbrukarens tillvaro på avväjningsklinikerna är bara fantastisk! Det skaver ingenstans. En bit av Europas spännande nutidshistoria kopplad samman med en människas lilla liv i en lyckad symbios.

Och så språket förstås. Ja, det är mästerligt. Till slut. Så som alla säger. Även om inte nytt. Det är enquistiskt. Korta meningar och ålderdomliga uttryck utan att det känns det minsta falskt. "En sällsam bladning av kvällstidningens moderna direkthet och frikyrkans puritanska eld."

Ett annat liv är absolut läsvärd!

Läs gärna även en intressant intervju med P O Enquist i Sydsvenskan eller i SvD.


Köp boken på Bokus eller på AdLibris.

4 kommentarer:

Noémi sa...

Detta en av de många böcker som jag tyckte jättemycket om under läsningen, men har inga särskilda intryck & känslor kvardröjande efter den, vilket känns otroligt dåligt. Varför händer det, då är fråga om en bra bok? Fast när jag nyss läste ditt utdrag ur den så vaknade något av den där känslan igen.

Bokmania sa...

Noémi: Ja, det är lite märkligt. Jag tror att språkupplevelsen är i hög grad bunden till lästillfället. Eftersom vi visste i förväg vad som skulle hända och hur det skulle sluta så var upplevelsen av själva handlingen inte så stark att den skulle överleva en längre tid. Man minns Ett annat liv som en bra bok, men känslan är lite absrakt. Eller?

Den lilla boklådan sa...

Jo, jag kan nog mest instämma i din beskrivning. Även jag tyckte att början var så trög så trög, funderade på att sluta läsa den, men så gillar jag ju historien i sig och den blev bättre fram emot slutet.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Den lilla boklådan: Skönt att inte vara ensam om den synpunkten.