Nyligen har jag fått en senkommen kommentar till mitt inlägg Strunta i skräpet från den 7/12 där jag bl a skrivit att "Dåliga böcker finns och de blir inte bättre av att de får oförtjänt uppmärksamhet." Ja, och så är det. Att påstå att det finns bra och dåliga böcker retar hela tiden upp någon och jag har, uppriktigt sagt, svårt att förstå varför. Eftersom kommentaren innehöll ett antal frågor, lämnar jag svaren i ett nytt inlägg så att ännu fler kan kommentera.
Signaturen jdi-y undrar i kommentaren vad dålig litteratur är för något och hur vi känner igen den. Han skriver: "Din text ger inga svar på den frågan, men möjligen några små vinkar: du skriver om ´simpel underhållning´, om ´deckare och chick-lit´samt om Liza Marklund. Dessa vinkar väcker frågor:
* Är alla deckare dålig litteratur?
* Om inte: var går skiljelinjen?
* Vad är det mer specifikt som är så bedrövligt med chick-lit? Jag är av fel kön och för gammal för att höra till målgruppen, men ... jag har sett BJ:s dagbok på film. En tjej som längtar efter ett vuxenliv och fr a efter vuxenkärlek men har uppenbara problem med att få ihop dröm och verklighet. Tja ... rent principiellt kan det väl passa in på rätt många. Eller?
* Simpel underhållning - vad menas? Vad väger tyngst i uttrycket, är det underhållningen i sig som är problemet eller finns det grader i helvetet - vad är i så fall skillnaden mellan simpel och icke-simpel underhållning?
Jag är genuint intresserad av ditt svar. Bl a emedan jag minns mitt 80-tal, då kritiken var vassnäst så det hette duga men också å det grövsta trasslade in sig i sig själv i försök att definiera god litteratur. Då var det ´tantsnusk´ och ´kiosklitteratur´ som var problemet. Kritiken trasslade och föll och slog näsan trubbig. Nu tycks den repa mod?"
Jag tycker att kvalitetsbegreppet kan apliceras på allt och litteratur är inte - får inte - vara ett undantag. För mig kan skillnaden mellan bra och dålig litteratur vara ungefär som mellan att i all hast äta sig proppmätt på en hämtpizza och att avnjuta en god middag som lagats med omsorg, fantasi och av färska råvaror. Kvalitet kräver tid och eftertanke, både vid framställningen och vid konsumtionen. Det är väl inte svårt att känna igen snabbmat respektive slow food? På samma sätt borde det inte vara svårt att känna igen god litteratur. Det enda som krävs är att man har fått smaka på olika saker för att lära sig uppskatta skillnaden.
I uttrycket simpel underhållning lägger jag betoningen på ordet simpel. Det betyder (kortfattat) för stunden. All litteratur har underhållning i stadgarna, frågan är bara hur varaktig och djup den är. En lång- eller till och med varaktig läsupplevelse som lär en något om livet och hur det är att vara människa kännetecknar god litteratur.
Alla deckare behöver inte vara dålig litteratur. Absolut inte! Tyvärr finns på det här området alldeles för många som äro utvalda men få som äro kallade. Jag är av den åsikten att problemet sitter oftast i språket. Vidare består skillnaden i om mordgåtan finns där för dess egen skull eller för att ta tag i något mer underliggande problem. Det är svårt att skilja sig från mängden och tillföra något nytt i genren. De flesta är bara bra på att följa ett deckarrecept så som de har lärt sig på skrivarkursen. Det räcker inte långt. Att ha varit journalist hjälper inte heller så mycket. Därför är det lätt att dra alla deckare över en kam, vilket man kanske inte borde göra, men gör ändå.
Och vad är då så bedrövligt med chick-lit? Tja... Den är inte helt bedövlig, mest bara väldigt enfaldig. Bra chick-lit kräver humor. I stora lass. Jag gillar faktiskt också Bridgit Jones dagbok, jag har även skrattat åt och kopplat av med Martina Haags böcker. Jag gillade Ladies av Mara Lee, men där var det ett annat allvar som gjorde susen, samt språket. I allmänhet är det bara yta som gäller i chick-lit romanerna och språket befinner sig alldeles för ofta på en högstadieelevs nivå för att kunna betraktas som bra litteratur. Exempel: Denise Rudberg.
När det gäller tantsnusk och kiosklitteratur så är chick-lit och deckare i mång och mycket synonyma med dessa gamla begrepp, tycker jag. Föresten: en fingervisning kan också vara vilka titlar som säljs vid kassan på Konsum eller Ica. Har någonsin en Nobelpristagare trängts med godiset på snabbköpet?
Om det är så att kritiken av skräplitteratur har repat mod så välkomnar jag det!
