söndag, december 07, 2008

Strunta i skräpet, tack!

I dagens DN skriver litteraturkrikern Malin Ullgren att det är läge för kultursidorna att "komma ut som de snobbar och experter de är och sluta känna plikter mot litteratur som inte har några andra värden än att man kan bygga staplar av den på Åhléns och sälja rubbet." Tack Malin Ullgren, det är precis vad jag länge har tyckt. Jag har också länge undrat varför så mycket skräp (som Ullgren kallar för "poänglös litteratur") hela tiden får så mycket onödig uppmärksamhet och oförtjänt reklam i medierna. Deckare och chick-lit och självhjälpsdravvel skulle ju sälja ändå, utan litteraturkritikens hjälp.

Visst kan man som vanligt invända att det är bättre att folk läser dåliga böcker än att de inte läser alls. Självklart är det så. Men litteraturkritiken ska inte befatta sig med dålig litteratur. Litteraturkritiken borde hålla sig för god för att ödsla tid och kraft på simpel underhållning. "För man läser ju inte underhållningslitteratur för att den har avgörande estetiska och politiska värden, utan för att det är en litteratur som är bra på att göra reklam för sig och för att den i bästa fall är just underhållande. Det är skillnad på folkförakt och ärlighet. Jag tycker inte att jag som kritiker över huvud taget har något att göra i den blott och bart kommersiella litteraturens näringskedja", fortsätter Malin Ullgren. Go, Malin, go!

Det ska inte spela någon roll att en läsekrets som eventuellt tycker att Liza Marklund borde få Nobelpriset eftersom hennes böcker varit bilaga i Expressen blir upprörd över att fina tidningar slutar bry sig om henne och hennes gelikar. Dåliga böcker finns och de blir inte bättre av att de får oförtjänt uppmärksamhet. "Det kan ju vara marknadslogiken som har fått oss att vilja lösa dilemmat dålig bok/kunnig kritiker. Som fått oss att inta hyfsat ansträngda positioner i förhållande till kackig litteratur: man tar en svensk deckare, man läser in samhällskritik, man tar en svensk chick-litt, man läser in subversiv feministisk undertext.Vilket ljug."

Malin Ullgren förklarar fenomenet med att litteraturkritikerna har blivit nojiga och "nojan har blivit till den banala föreställningen att tidningsläsarna har rätt att se bokmarknadens försäljningsstatistik representerad i litteraturkritiken."

Det ÄR skillnad på kvalité och kvantité. Dags att inse det.

6 kommentarer:

Tekoppen sa...

Jovisst är det skillnad mellan kvantitet och kvalitet, men är det inte just därför som även bästsäljare ska kritiseras? Litteraturkritik går ju inte ut på att göra reklam för, utan på att syna i sömmarna. Just Malin Ullgren har ibland för vana att vara förskräckligt von oben och såga saker bara därför att det är populärt. Även populära böcker kan ibland vara bra, och någonting mer än bara mängden reklam är det ju som gör dem poppis - vad? Personligen blev jag väldigt förtjust i essän om kvinnosynen i Stieg Larssons deckare som DN publicerade för några månader sedan. Jag tycker att både litteraturkritik och litteraturvetenskap ska låta bli att låtsas som att hälften av litteraturen inte finns.

Bokmania sa...

Man behöver inte låtsas som att hälften av litteraturen inte finns. Men man behöver inte heller låtsas att just den halvan är viktigare än den är. Tack för tipset om essän. Ska leta efter den på nätet.

Full bokhylla sa...

Egentligen tycker jag att Malins text på ett bra sätt beskriver vad som är fel med dagstidningsjournalistiken i stort idag. Ingen ägare - allra minst stora Bonniers - är villig att lägga pengar på kvalitet. Det ska vara "vad läsarna vill ha", utan att tänka på att läsarna kanske helt enkelt tar vad de får och just nu är det.. skam att sägas.. mest skräp. Även i de stora drakarna.

Bokmania sa...

Ja, det är jättetrist när viljan att tjäna snabba pengar ska styra.

Anonym sa...

Jag undrar om ni bokmalar trivs tillsammans på era höga hästar, gloendes ner på pöblen som inte förstår att de gillar skräp? Jag antar att samma teorier är applicerbara på det mesta i er vardag? Lycka till i så fall med tryfflarna, kobebiffen och era vällagrade bourdeauxviner. Tänk på Svensson som älskar dafgårds, och inget annat.

Bokmania sa...

Hej Anonym! Klart att vi bokmalar trivs på våra hästar, men höga är de inte. Men om du skulle ta dig tid att vänja dig vid ett bourdeauxvin så kanske du blev mera skeptisk till gafgårds. Vem vet? Det är mera subtila smaker vi pratar om. Fast egentligen förstår jag inte din upprördhet, det är ju ingen här som har sagt ett ord om någon "pöbel" som gillar skräp och det är definitivt ingen som ser ner på någon annan. Alla får läsa vad de vill, inte mig emot. Diskussionen gäller uteslutande litteraturkritiken som borde ha som sin uppgift att sikta högre högre upp och bortom den så kallade skräphögen. En allmoge Svensson är väl ingen proffesionell litteraturkritiker, eller? Så det är lugnt, du behöver inte vara arg.