Boken handlar om Maria som föddes 1876 och dog 1930. Hon levde hela sitt liv i Göteborgstrakten och var faster till Agneta Ulfsäters pappa. Det är en släktsaga tagen direkt ur verkliga livet, men trots det har berättelsen en allmängiltig karaktär. Bokens Maria är en kvinna som berör, och vi kan föreställa oss hur hennes slitsamma liv kan ha varit, ett liv i större eller mindre fattigdom under långa perioder, ett liv hon delade med tusentals kvinnor vid den här tiden.
Det som dock gör Maria speciell och skiljer henne från alla andra kvinnor i början av förra seklet som även de levde sina liv med en försupen kvinnokarl som inte sällan var våldsam är att hon i sin ungdom vann en kamera på lotteri och lärde sig att fotografera och framkalla bilder, vilket blev hennes livslånga intresse och källa till mental styrka när livet var särskilt svårt och hårt.
Aldrig att Maria skulle sälja sin kamera, inte ens när nöden var som störst. Hon hade ett bildöga. Tog massor av bilder. Många av dem finns naturligtvis kvar i familjens ägo och var till stor hjälp när Marias dotter Maja och dotterdotter Marry höll på att berätta Marias livshistoria för Agneta Ulfsäter-Troell.
Det som jag uppskattade mest i boken, vid sidan om Marias fängslande livshistoria, var den historiska bakgrunden. Det var mycket spännande och lärorikt att läsa hur alla dessa en gång livslevande människor vid förra sekelskiftet levde sina liv i dåtidens Göteborg - föddes, gifte sig, bodde, arbetade, dog. Vad de gladde sig åt, vad de fruktade. Hur deras vardag tedde sig medan år lades till år. Industrialisering och teknikens intåg. Första världskriget. Hungersnöden. Bättre tider igen.
Boken Att människan levde - Maria Larssons eviga ögonblick kan för övrigt vara intressant även för den som intresserar sig för författarens kusin, Abba-musikern Björn Ulvaeus, eftersom detta är berättelsen om en del av hans historia också.
