Sputnikälskling är Haruki Murakamis senaste bok på svenska, även om den inte är hans senaste, utan har nästan tio år på nacken. Sputnikälskling är ett passionerat triangeldrama och en roman om obesvarad kärlek som vållar mycket smärta. Vi följer tre personer: Sumire, läraren K och Myu. Sumire är huvudpersonen som berättelsen kretsar kring, läraren K är berättaren och affärskvinnan Myu fyller funktionen av en katalysator de två emellan.Kortfattat handlar Sputnikälskling om den bohemiska unga Sumire som hoppat av universitetsstudierna för att bli författare men det går trögt. På ett bröllop träffar Sumire den smärtsamt vackra och eleganta affärskvinnan Myu och förälskar sig våldsamt i henne, fast hon tidigare inte alls uppvisade några tecken på att vara lesbisk. Kärleken kommer som en orkan över Sumires själsliga landskap. Myu anställer Sumire på sitt framgångsrika vinimportföretag och så småningom åker de till en grekisk ö där Sumire under mystiska omständigheter försvinner. Försvinnandet äger rum efter en natt då Sumires kärlek till Myu har ställts på sin spets. Efter ett surrealistiskt skildrat övergrepp fjorton år tidigare är Myu nämligen oförmögen att ta emot ömheter, vilket innebär att Sumires kärlek aldrig kan bli besvarad. Hela historien berättas av den anspråkslöse läraren K, som i sin tur är olyckligt kär i Sumire. Trots att K kommer till Grekland för att hitta Sumire förblir hon borta. Några månader senare ringer hon visserligen till honom, mitt i natten så som hon alltid brukade göra, men då har hela romanen hamnat i ett skede då det är omöjligt att skilja mellan dröm och verklighet.
Boken har en stark sexuell laddning men trots de ibland förekommande perversionerna är tonen i språket melankoliskt sensuell. Det är sorgligt, vackert, lågmält och musikaliskt. Murakami är en illusionskonstnär som "lurar" sin publik utan att någon fattar hur han bär sig åt. Han kan sina trick. I början känns berättelsen vardaglig och närmast banal, men vardagen i Murakamis berättelser följer alltid sin egen logik tills gränsen mellan dröm och verklighet suddas ut utan att man märker när det sker. Hans historier är förrädiska. Som en mörk skog full med psykologiska och existentiella avgrunder.
En av poängerna i romanen ligger även i den lite märkliga titeln - Sputnikälskling. Sumire har nämligen förväxlat sin favoritförfattare Jack Kerouacs epitet beatnik med ryskans sputnik, ett ord som betyder resesällskap. Kring dessa ord spinner Murakami romanens kärlekshistoria. Sumires, K: s och Myus berättelser slingrar sig in och ut ur varandra och de tre personerna möts och skiljs som små föremål utslungade i rymden. Typiskt för boken är till exempel stället där Myu beskriver flyktigheten i hennes och Sumires intensiva möte natten innan Sumire försvann:
"Men det handlar om ett ögonblick. I nästa ögonblick är vi tillbaka i vår absoluta ensamhet. Tills vi brinner upp och blir ingenting".
Bilden av satelliterna som ensamma vandrare i rymden återkommer hela tiden som genomgående symbol. Men det är inte bara symboliken som gör romanen till det den är. En viktig roll spelar även de talrika referenserna till västerlänsk litteratur och musik. Att berättarrösten i Sputnikälskling bär namnet K är en i synnerhet lyckad symbios av symbolik och litterär referens. Det är både en anspelning på huvudpersonen i Franz Kafkas roman Process och, tror jag, även Kafkas egen vilsenhet i världen.
Trots att Murakami spelar ut hela sitt register är Sputnikälskling betydligt mer avskalat och tillgänglig än till exempel Kafka på stranden som jag också har läst. Å andra sidan är Kafka på stranden intressantare ur litterär synvinkel. För en läsare som inte har stött på Murakami tidigare är dock Sputnikälskling en bra inkörsport.
