Igår kväll hade jag trevligt här i tjeckiska Brno, var nämligen pa teater och såg Václav Havels första pjäs på 18 år: Odcházení (Avgång/Leaving). Stycket var roligt och sevärt, även om inte helt i samma klass som till exempel Trädgårdsfesten, Audiens ellerVernissage. Men visst var det tveklöst en Havel-pjäs jag såg.Tidigare brukade Havel driva med bland annat det kommunistiska ordbajseriet, nu är det det postkommunistiska han flitigt använder sig av. Kritiken riktas dock nu som då mot politikernas egenkärlek och deras strävan att roffa åt sig så mycket som möjligt innan det är dags att dra sig tillbaka från den politiska scenen.
Det typiskt havelskt-absurda består denna gång av repliker tagna ur Tjechovs Körsbärsträdgården, Shakespeares Kung Lear eller Kafkas Process. Tack vare alla smart inbakade citat försvinner pjäsens verklighetsanknytning och allt blir bara komiskt, på gränsen till absurt. Dessutom avbryter Havel ibland handlingen med att låta sin alter ego träda fram och resonera kring pjäsens uppbyggnad. Ett slags metadramatik alltså. Jag gillade knepet, särskilt när skådespelarna var ganska misstänksamma mot författarfiguren på scenen varpå ytterligare komik uppstod.
För övrigt handlar Avgång om en före detta politiker som tvingas avgå och lämna sin av staten ägda bostad, om journalisternas agerande, om efterträdarens otålighet att flytta in i villan fort som möjligt, om otrohet, svek, girighet, korruption, makt och moral.
Så vitt jag vet spelas pjäsen just nu i London, men jag hoppas att den snart kommer till Sverige också, för det är den värt.
