"Jag vet inte om kärleken innebär slutet på tomheten, slutet på ensamheten, slutet på svindeln. Jag vet inte om man kan leva utan att känna skräck, och jag vet hur som helst inte om kärleken existerar, om det inte bara är något som folk har hittat på för att slippa vara så rädda för livet."En roman på 61 sidor där inga ord fattas och inga ord är överflödiga - det är Innan männen av en ung fransk författare vid namn Nina Bouraoui, i översättning av Maria Björkman.
Komprimerad ångest och kärlekshunger i massor och en ostillad längtan medan det utanför hjärtat och själen råder sommarlov. I berättelsens centrum står Jérémie, en livrädd tonåring från förorten:
"Jag bor i en villa, inte långt från förorten där Sami bor, som jag drömde om förut och som har försvunnit i sommarens svarta hål. Motorvägen hörs ända hit, med vindens hjälp, när jag inte kan sova ser jag de accelerande bilarna framför mig, som ett färgstreck. Förut brukade jag sova mellan mamma och hunden, jag tyckte om bådas värme. Jag behövde bara andningen. Jag tyckte inte om ord, orden var inte mitt liv - hennes mage, hundens revben, mina lungor - vi höll alla tre samma rytm; när jag var tvungen att skiljas från henne, våra sovrum har blivit till två territorier: min ensamhets territorium och hennes njutnings. Sen lärde jag mig att älska orden, som en galning, de fyllde alla mina tomrum. Mamma är flygvärdinna, min barndom utan henne var ingen riktig barndom. Ofta sa jag: Mamma är uppe i himlen, jag vet inte när hon kommer tillbaka. Jag la in död i våra separationer."
Jérémies mamma brukade påstå att "kärleken inte existerar, att allt bara nöts ner av allt, att kroppar bara sliter ut varandra när de har mycket kontakt" och att det var därför hon skilde sig från pappa. Men Jérémie tror precis tvärtom, han längtar efter sin skolkamrat Sami som han i hemlighet åtrår och dövar sin längtan med brass, musik och erotiska fantasier.
Jag är väldigt förtjust i språket i Innan männen, det är smärstsamt vackert som vanligtvis bara poesin kan vara: "Världen jag lever i är inte lik mig, jag känner mig ensam i min förvirring, mina tårar har strömmar ner i magen". Eller detta: "Natten är en brunn, det finns ingen luft kvar".
En underbar liten bok som lämnar spår.
Köp boken på Bokus
