onsdag, september 17, 2008

Herregud och fan också! Ursäkta att jag svär.

Alltså, ibland vet jag inte längre vad jag ska tro om folk. Särskilt inte när det sakta bär i väg med min nästan-favoritförfattare.

Den norske författaren Erlend Loe, som är så rolig och underfundig, håller på att att gå i överstyr, tycker jag. Det känns inte bra. Inte nu när han skriver en barnbok som utspelar sig i Kurtby (läs: Knutby). Det är helt knäppt i mina ögon. Galet. Sjukt. Jag håller inte alls med honom när han påstår att "det är förödande att ha respekt för känsliga saker". I de vuxnas värld, ja. Men när det gäller barnen borde man vara lite lite lite försiktig. Det tycker jag, faktiskt. Skulle aldrig falla mig in att köpa en bok som handlar om Knutby-eländet till min egen unge. Fast jag inte har läst den. Bara av ren princip! Världen är full av skit ändå, man behöver inte tvångsmata barnen med den också.

"Kurt, hans fru Anne-Lise och familjen åker på semester till Sverige. Efter att ha kört vilse kommer de till en stad som heter Kurtby. Invånarna är förtvivlade eftersom de precis förlorat sin pastor. Han har åkt in i fängelse – något som för övrigt även har drabbat de tidigare tre pastorerna. När Kurt dyker upp blir han mottagen som den nya pastorn", har Loe förklarat för Aftenposten (enligt Svd).

Loe har "med flit valt att vara barnsligt provocerande". Barnsligt + Provocerande = Ingen bra kombination. Jag säger då det: stackars barn.

När jag efteråt surfar till artikeln i Aftenposten för att läsa mera, läser jag bland annat att Loe bryr sig inte ett dyft om vad barnen själva är intresserade av, utan han menar att de intresserar sig för vad man säger åt dem att intressera sig för. Man ska manipulera dem, helt enkelt. Nja. Hm. Varför skulle man manipulera barn för att intressera sig för Knutby-grejen? Det fattar jag inte!

Nu har jag nästan lust att bojkota Loe i fortsättningen. (Bara nästan.)