Carl Jonas Love Almquist publicerade Det går an år 1839 och det blev genast ett stort rabalder i Sverige. Som straff för att han vågade ifrågasätta det heliga äktenskapet och kritisera kvinnas beroendeposition i förhållande till mannen fick han till och med sparken från sin rektorstjänst. Att Almquist hade valt att göra en simpel glasmästardotter till huvudperson var skandalöst. Att han dessutom begåvade henne med påtaglig inre styrka, en egen vilja och stor drivkraft betydde att hon var långt ifrån en kvinna av den vanliga sorten och blev en meritbelastning för Almquist.Dagens läsare ser på novellen Det går an på ett helt annat sätt. Vi upplever den som högaktuell och relevant och tillskriver den även ett stort underhållningsvärde. Almquist är mästare på personskildringar och miljöbeskrivningar och han har humor. Språkligt tillhör Det går an höjdpunkterna i den svenska stilistikkonsten, för alla språkälskare är texten en njutning eftersom den är så välformulerad.
I centrum för berättelsen står Albert och Sara. Under en resa med ångbåten Yngve Frej mellan Stockholm och Arboga, som sedan fortsätter vidare mot Lidköping, förälskar sig sergeanten Albert och glasmästardottern Sara Videbeck i varandra. Men för att så småningom gifta sig kräver Sara att de skall leva i ett jämlikt äktenskap utan formell vigsel och utan delad ekonomi, hon vill även fortsätta att driva sin glasmästarfirma. Sara föreslår till och med att de i början kan leva som särbo. I slutet av boken frågar Sara: "Går allt detta an, Albert?" Och "i hela uttrycket av hans ansikte" ligger detta svar: "Det går an".
Det går an har publicetats åtaliga gånger och i olika utgåvor genom åren, både i samlingsvolymer och i pocket. På ett bibliotek nära dig finner du ett exemplar utan minsta svårighet. Det går an är en liten pärla i Sveriges litterära skattkista.
