lördag, augusti 02, 2008

Svarta vykort

Svarta vykort har undertiteln En bok om tröst och den tröstsökande är författaren Marcus Birro. Svarta vykort är en mycket tunn bok, som en cd-bok upptar den bara två cd-skivor. Det är ingen roman. Det är, som Birro själv säger, en bok om sorg, tröst, värdighet, heder och tolerans. Det är en bok om att överleva."

Det som hände Marcus Birro och hans Jonna är en stor personlig tragedi - gånger två. Två gånger lämnar barn de väntar sin mammas mage alldeles för tidigt och dör i samma stund. Först en pojke och efter ett tag en flicka. Han vet hur det känns att betrakta sin för tidigt födda och döda sons ansikte och tycka att det liknar hans. Han vet hur det känns att i ena handflatan hålla sin öfödda dotters pyttelilla kropp och tänka att detta är inget foster, det är redan ett barn. Han vet hur det känns att strö ut aska efter sina döda barn. Han är en far, men har inga barn att hålla om. I det finns oändligt mycket sorg.
Hur går man vidare utan att bli galen?

Förutom att skriva sig ut ur sorgen letar Birro efter svar på vissa grundläggande frågor: När blir ett barn ett barn? Vad handlar abortmotståndarnas och abortförespråkarnas argument om, egentligen? Vart har sjukvårdens empati tagit vägen?

Det är en otroligt stark text, uppriktig och sorglig men samtidigt hoppfull. Språket är kraftfullt, lite rått och poetiskt samtidigt, Birro är ju metaforernas och spydigheternas mästare. När jag lyssnade på Svarta vykort på cd, var det som att sitta i ett rum med Marcus Birro och direkt lyssna på honom, se tårarna i hans ögon. Ilskan. Kärleken. Hans ord gick direkt från honom till mig. Rakt in i hjärtat. Eftersom det är han själv som är uppläsaren, var närvarokänslan total.

Svarta vykort även en kraftig kritik av den svenska sjukvården.

Marcus Birro hoppas nog att boken kan vara till nytta för medmänniskor i samma eller liknande situation, och det tror jag absolut att den kan vara. Litteratur har förmågan att ge tröst och styrka, det är det som är så fantastisk.

Köp boken på Bokus eller på AdLibris.

Inga kommentarer: