"Att tala om böcker är alltid att tala om sig själv", påstår den franske litteraturprofessorn, psykoanalytikern och tillika författaren Pierre Bayard (Hur man talar om böcker man inte läst, 2007) och i DN:s söndagsessä Säg mig vad du läser (080810) replikerar man: "Det här har spännande konsekvenser framför allt för proffesionella läsare som filologer, litteraturvetare och kritiker. För om man tror på Bayard så är varje text om en annan text egentligen bara en ursäkt att själv skriva och skapa, det vill säga ett slags självbiografi."
För min egen del tvivlar jag på att mitt bokrecenserande "bara är en ursäkt", för mig handlar det direkt om att skriva och skapa, vid sidan om annat skrivande och skapande. Eller inbillar jag mig bara?
I det första påståendet, däremot, ligger det en skvätt av sanningen, det tycker jag nog att det gör, även om jag har svårt att tro att man skulle kunna vaska fram en litteraturkritikers själbiografi genom att läsa hennes bokrecensioner.
