"Vad önskar du dig allra mest i världen, doktorn?" Läkaren sökte först efter ett kvickt svar men, överväldigad av trötthet och gripen av en oväntad sinnesrörelse, svarade han lågt:"Jag skulle vilja återse en kvinna."
"En kvinna?"
"Ja, den enda... den enda som verkligen betytt något."
Och där ute i obygden, längt från västerlandets blickar, utspelade sig något högtidligt mellan de båda männen.
"Och du vet inte var denna kvinna befinner sig?" undrade den gamle khmeren, som förvånades över enkelheten i läkarens önskan.
"Hon dog för trettio år sedan."
Kambodjanen rynkade lätt på ögonbrynen och försjönk i djupa grublerier. Efter en stunds tystnad reste han sig värdigt och gick till den bakre delen av rummet där hans skatter låg samlade i högar på en provisorisk hylla: torkade sjöhästar, ginsengrötter, sammanslingade ormar i formalin... Han letade i röran en stund innan han fick tag på vad han sökte.
När han kom tillbaka till läkaren räckte han honom en mycket liten burk av handblåst glas. Den innehöll tio små förgylda piller...
Huvudpersonen i Guillaume Mussos roman Ses vi någonsin igen? heter Elliot och är en framgångsrik kirurg i sextioårsåldern. Han har just fått veta att han lider av obotlig cancer och har bara några månader kvar att leva. Hans tjogoåriga dotter vet ännu ingenting. Någon fru har han inte, han är ogift.
När slumpen ger Elliot möjlighet att resa trettio år tillbaka i tiden vill han utnyttja den för att försöka ändra ödets riktning genom att påverka händelserna som ledde till hans älskade kvinnas död, inte minst för att han fortfarande känner sig skyldigt till den.
Elliot tar ett av pillren som han fick av en gammal kambodjan och plötsligt träffar han sig själv som trettioåring i San Francisco, några dagar innan Ilena dör. Han vill gärna förhindra att hon dör, men problemet är att om han räddar hennes liv kommer han förmodligen att aldrig träffa kvinnan som skulle bli mor till hans dotter, vilket skulle betyda att hans dotter inte skulle existera i den tid som är nu. Ett oacceptabelt alternativ, tycker Elliot, och således ett svårt dilemma. Han vill rädda Ilena, men utan att äventyra dotterns senare tillblivelse.
Mussos roman handlar på ytan om hur Elliot löser sitt till synes omöjliga dilemma, men på ett djupare plan om hur våra handlingar i nuet möjligen påverkar framtiden. Dessa kedjor av ibland små och obetydliga saker som i slutändan kan få stora konsekvenser för våra liv. Kan man se tillbaka på sitt liv och säga med säkerhet när något tagit sin början? Om man skulle få möjlighet att göra en tidsresa och ändra något, vad skulle det då vara?
Ses vi någonsin igen? är en ovanlig kärlekshistoria och en trevlig läsning för avkoppling. Och kanske även för eftertanke. Visserligen är språket lite floskligt ibland, men utan att det stör särskilt mycket. Formmässigt pendlar kapitlen mellan nu (när Elliot är sextio år) och då (när Elliot är trettio). Det funkar utmärkt, det händer aldrig att jag som läsare går vilse i tiden.
Jag gillar att leka med tanken på ödet, så jag gillar boken också. Men förvänta dig inga djupsinnigheter. Musso flörtar med tanken på att i efterhand, när man redan har fått facit, kunna rätta till ett och annat. Och varför inte? Allt behöver inte vara så himla realistiskt hela tiden.
För övrigt tycker jag mycket om bokens omslag - en spegelvänd bild som innehåller ledtrådar till handlingens centrala delar: ett par späckhuggare, Golden Gate bron i San Francisco, en man på stranden... Att varje kapitel inleds med ett passande citat är också något som tilltalar mig för citaten ger en viss föraning om vad som komma skall.
För översättningen står Marie Berthelius.
Köp boken på Bokus
