lördag, juli 26, 2008

Sigrid & Isaac

Att läsa Anders Wahlgrens biografi Sigrid & Isaac är som att resa hundra år tillbaka i tiden, till förra sekelskiftet och ända fram till mitten av 40-talet. Det var en omtumlande tid, både historiskt, politiskt, socialt och kulturellt.

Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald har spelat en avgörande roll i den svenska modernismen, de var ett konstnärspar som levde sammanlänkade med varandra i flera decenier, i alla fall känslomässigt. De levde både i Paris och i Stockholm, ibland tillsammans och ibland var för sig, men när de inte sågs på flera månader, brevväxlade de flitigt. Nästan varje dag gick det brev mellan Frankrike och Sverige och boken innehåller ett flertal citat ur dessa brev.

Till och med när Isaac levde i äktenskap med en annan kvinna de sista åren medan Sigrid satt inspärrad på Beckomberga sinnessjukhus och inte längre kunde måla, fanns känslorna kvar. Som till exempel när Isaac och hans elever besökte på 4o-talet Svensk-franska konstgalleriet i Stockholm och han fick syn på några målningar av sin förra livs- och konstnärskamrat Sigrid: "Han tar av sig sin stora svarta hatt, böjer huvudet och brister i gråt. Han vänder sig om och går hopkurad och med skakande rygg ut genom entrédörren och försvinner utan ett ord." Trots Isaacs kärleksaffärer och ett nytt äktenskap var och förblev de "min älskade lilla Do-Do" och "min älskade lilla ros" för varandra. Och när Sigrid fick beskedet om Isaacs tragiska död, sa hon bara: "Det var inte min Isaac som dog." Hennes Isaac levde kvar i hennes hjärta, trots att han på papperet var gift med en annan kvinna.

1946 omkom Isaac Grünewald och hans hustru Märta, också hon konstnär, i en flygkrasch på väg hem från Oslo. I mars 1948 dog Sigrid Hjertén på Beckomberga efter en misslyckad lobotomi. "Man opererade en diagnos och dödade ett geni", sa en gång läkaren och konstnären Björn Rosendal. Isaac blev 57 år, Sigrid 63. De hade sonen Iván tillsammans.

Det är inte bara Sigrids och Isaacs samliv som är föremålet för biografin, utan hela den politiska och kulturella bakgrunden i Europa och Sverige. Modernismens framfart och konstnärslivet i Paris, Stockholm och Göteborg när 1900-talet var ungt. Motståndet till allt det nya. Sigrids och Isaacs bilresor genom mellankrigstidens Europa på jakt efter målarmotiv. Antisemitism och direkta hatattacker som Isaac utsattes för under hela sitt liv. Nazismens framfart på 30-talet. Sigrids svårigheter att få konstnärligt erkännande på grund av sitt kön tills det nästan var för sent. Med mera.

Det är mycket fakta i boken om Sigrid och Isaac, allt kompletterad med bilder, foton, urdrag ur korrespondens och tidningsartiklar, men ibland käns det nästan som att läsa en roman när språket snuddar vid något poetiskt:

"Klockan i det stora tornet på huvudbyggnaden där Sigrid har sitt rum slår sina slag, klangen breder ut sig över den vidsträckta gården. Det stora kastanjeträdet utanför hennes fönster blommar. Sigrid är ensam igen."

Det enda som jag saknde medan jag läste biografin Sigrid & Isaac var bilder på de tavlor som omnämdes i texten, jag hade velat ha en utförlig katalog över dem. Beskrivningar i ord är inte alltid tillräckliga för att se ett konstverk framför sig. Tyvärr.
Sigrid & Isaac är trots faktarikedom en lättläst bok och en mycket intressant sådan. En bit av nutidshistoria genom två spännande människoöden. Rekommenderar varmt till alla konstintresserade.

Jag har även läst Anita Goldmans biografi över Sigrid Hjertén, I själen alltid ren, och om jag nu kort skulle jämföra de två böckerna, så måste jag säga att Anders Wahlgrens biografi är mera objektiv och mera nyanserad i bland annat framställningen av hur Isaac behandlade sin Sigrid. Anita Goldmans feministiska perspektiv har nog tagit överhanden vid skrivandet.

Läs även mitt tidigare inlägg i ämnet Sigrid Hjertén. Vad en annan bokbloggare skriver om boken Sigrid & Isaac kan du läsa här.
Min recensin av konstboken Hjertén, även den av Anders WWahlgren, finns att läsa här.

Köp boken på Bokus eller på AdLibris.