lördag, juli 26, 2008

Sigrid & Isaac

Att läsa Anders Wahlgrens biografi Sigrid & Isaac är som att resa hundra år tillbaka i tiden, till förra sekelskiftet och ända fram till mitten av 40-talet. Det var en omtumlande tid, både historiskt, politiskt, socialt och kulturellt.

Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald har spelat en avgörande roll i den svenska modernismen, de var ett konstnärspar som levde sammanlänkade med varandra i flera decenier, i alla fall känslomässigt. De levde både i Paris och i Stockholm, ibland tillsammans och ibland var för sig, men när de inte sågs på flera månader, brevväxlade de flitigt. Nästan varje dag gick det brev mellan Frankrike och Sverige och boken innehåller ett flertal citat ur dessa brev.

Till och med när Isaac levde i äktenskap med en annan kvinna de sista åren medan Sigrid satt inspärrad på Beckomberga sinnessjukhus och inte längre kunde måla, fanns känslorna kvar. Som till exempel när Isaac och hans elever besökte på 4o-talet Svensk-franska konstgalleriet i Stockholm och han fick syn på några målningar av sin förra livs- och konstnärskamrat Sigrid: "Han tar av sig sin stora svarta hatt, böjer huvudet och brister i gråt. Han vänder sig om och går hopkurad och med skakande rygg ut genom entrédörren och försvinner utan ett ord." Trots Isaacs kärleksaffärer och ett nytt äktenskap var och förblev de "min älskade lilla Do-Do" och "min älskade lilla ros" för varandra. Och när Sigrid fick beskedet om Isaacs tragiska död, sa hon bara: "Det var inte min Isaac som dog." Hennes Isaac levde kvar i hennes hjärta, trots att han på papperet var gift med en annan kvinna.

1946 omkom Isaac Grünewald och hans hustru Märta, också hon konstnär, i en flygkrasch på väg hem från Oslo. I mars 1948 dog Sigrid Hjertén på Beckomberga efter en misslyckad lobotomi. "Man opererade en diagnos och dödade ett geni", sa en gång läkaren och konstnären Björn Rosendal. Isaac blev 57 år, Sigrid 63. De hade sonen Iván tillsammans.

Det är inte bara Sigrids och Isaacs samliv som är föremålet för biografin, utan hela den politiska och kulturella bakgrunden i Europa och Sverige. Modernismens framfart och konstnärslivet i Paris, Stockholm och Göteborg när 1900-talet var ungt. Motståndet till allt det nya. Sigrids och Isaacs bilresor genom mellankrigstidens Europa på jakt efter målarmotiv. Antisemitism och direkta hatattacker som Isaac utsattes för under hela sitt liv. Nazismens framfart på 30-talet. Sigrids svårigheter att få konstnärligt erkännande på grund av sitt kön tills det nästan var för sent. Med mera.

Det är mycket fakta i boken om Sigrid och Isaac, allt kompletterad med bilder, foton, urdrag ur korrespondens och tidningsartiklar, men ibland käns det nästan som att läsa en roman när språket snuddar vid något poetiskt:

"Klockan i det stora tornet på huvudbyggnaden där Sigrid har sitt rum slår sina slag, klangen breder ut sig över den vidsträckta gården. Det stora kastanjeträdet utanför hennes fönster blommar. Sigrid är ensam igen."

Det enda som jag saknde medan jag läste biografin Sigrid & Isaac var bilder på de tavlor som omnämdes i texten, jag hade velat ha en utförlig katalog över dem. Beskrivningar i ord är inte alltid tillräckliga för att se ett konstverk framför sig. Tyvärr.
Sigrid & Isaac är trots faktarikedom en lättläst bok och en mycket intressant sådan. En bit av nutidshistoria genom två spännande människoöden. Rekommenderar varmt till alla konstintresserade.

Jag har även läst Anita Goldmans biografi över Sigrid Hjertén, I själen alltid ren, och om jag nu kort skulle jämföra de två böckerna, så måste jag säga att Anders Wahlgrens biografi är mera objektiv och mera nyanserad i bland annat framställningen av hur Isaac behandlade sin Sigrid. Anita Goldmans feministiska perspektiv har nog tagit överhanden vid skrivandet.

Läs även mitt tidigare inlägg i ämnet Sigrid Hjertén. Vad en annan bokbloggare skriver om boken Sigrid & Isaac kan du läsa här.
Min recensin av konstboken Hjertén, även den av Anders WWahlgren, finns att läsa här.

Köp boken på Bokus eller på AdLibris.

6 kommentarer:

Hermia sa...

Jag har inte läst boken men sett Wahlgrens film... Antar att du också gjort det? Ett väldokumenterat par! Jag är mycket förtjust i särskilt Hjerténs konst. Intressant ta del av konstnärerna på nytt genom din text.

Rolf sa...

Jag tar i dag på min blogg upp tanken på "Hur beslutas hur någon var, vad denne sa och varför?" Jag har funderat på detta många gånger när jag sett en film eller läst en bok som ska spegla en människas liv. Vem har tolkningsföreträde när det handlar om vad någon sagt eller tänkt i en viss situation under sitt liv. Dramatiseras händelser för att locka publik och läsare? Om det är så förfalskas ju verkligheten av vad som verkligen hände och varför. Jag har funderat mycket på detta senaste tiden och jag undrar hur mycket sanning det finns i en biografi och hur mycket som är fiction. Ja öäven en persons memoarer kan tillrättaläggas av personen själv. Det denne önskar dölja eller tillrättalägga är den fri att göra. Men subjektiv bedömning blir inte alltid bäst medan objektiv innebär tolkningsföreträde. Så den riktigt äkta sanningen om någons liv och gärning blir aldrig skriven eller filmad. Enbart en tolkning av vad som kan vara en stor del av sanningen blir resultatet. Men tolkat av regissören eller levnadsbeskrivaren.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Hermia: Visst har jag sett filmen - gillar man Sigrid Hjertén missar man inte en sån sak, eller hur. Jag är verkligen förtjust i hennes konst och vet man lite om hennes liv så förstår man konsten bättre.

Rolf: Jag håller med dig, i viss mån. Men man får ju lita på författaren av en biografi att han gjort sitt bästa för att vara objektiv. Även om detta "att vara objektiv" speglar sin samtid, vilket är ganska naturligt. Säger man inte förresten att historien skrivs av vinnarna? Det här är något liknande. Den som kommer efter har tolkningsrätt och det får vi leva med. För vad är alternativet?

Rolf sa...

Alternativ finns inte. Är överens med dig. Det enda man däremot bör är att inte bedöma eller döma en person rakt av utefter en biografi. Det finns säkert mycket som är sant i en men även sådant man bör vara kritisk mot. Man bör med andra ord läsa biografier och även memoarer med öppet men kritiskt sinnelag. Det gör inte läsandet mindre intressant tvärtom. Men man kan se många kända personer som fått sin levnad nedtecknat av olika författare och ofta är levnadsbanan omtolkad från den ena biografibeskrivaren till den andre. Ofta beroende på klasstillhörighet eller att tiden mellan beskrivningarna är lång och det som skett har omtolkats utifrån ny kunskap som kommit fram eller den tidsanda som finns, eller fanns, när biografin nedtecknades. Därför är kritiskt tänkande viktig, tror jag, när man läser en biografi. Ja egentligen är det viktigt vid all läsning av facklitteratur.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Ett kritiskt förhållningssätt och den berömda nypan salt är alltid bra att ha nära till hands när man läser, vad det än må vara. Men ändå känner jag mig mindre "lurad" när jag läser en biografi som gör anspråk på en viss vetenskaplig objektivitet, till skillnad från alla pseudo kändis(själv)biografier som haglar över oss nu för tiden.

Egentligen verkar vi vara rätt överens, du och jag.

Calliope sa...

Visst är den bra! Den ger en otroligt heltäckande bild - det märks verkligen att Wahlgren har gjort ordentligt med research. Missa inte heller hans nya bok som kommer i höst. Den är en samling med Sigrids tavlor+kommentarer om dem. Läs mer på http://www.norstedtsforlagsgrupp.se/templates/norstedts/NorBook.aspx?id=48869
Tror att den kan hjälpa en del av det man saknade när man inte visste hur målningarna såg ut. Det vankas kanske parallell-läsning...