
Sara Villius roman Sex är speciell. Mångbottnad.
Flickan Myra är elva år och ett ensamt barn på sommarlov. Mamma är på kurs och någon pappa nämns inte. Hon är mörkare än andra, oskuldsfull, trygghetssökande och mammalängtande. En dag träffar hon CF, en vuxen man med problematiskt sexliv (ensamhet och/eller sexmissbruk?) och en udda relation dem emellan uppstår. Direkt börjar man som läsare dra slutsatsen att CF är en pedofil och att Myra kommer att råka illa ut, särskilt när CF tar med sig Myra på ett badsemester till Frankrike utan att någon vet om det. Mamman tror att Myra är på kollot.
En uppenbar Lolita-variant i svensk format, tänker man. När CF säger att han gillar rakade tjejer är man nästan säker på att pedofilspåret är det rätta. Men där har man fel. Det enda som finns mellan Myra och CF är ett slags vänskap, de båda hungrar efter bekräftelse och att någon annan ser dem, men CF rör aldrig Myra på Det Sättet.
Men samtidigt befinner sig Myra i sitt sexuella uppvaknande, funderar mycket kring sex och upptäcker sin kropp och CF beklagar sig över sitt totalt misslyckade sexliv. Språket är kargt och rakt på sak, mellan raderna andas det av längtan, ömhet och ångest.
Plötsligt vänder det. Myra och CF lämnar scenen, fram kommer en vuxen kvinna. Hennes äktenskap är hopplöst sönder, hon fantiserar om sex och om någon som tar hand om henne. Man undrar om Myra bara är produkt av hennes fantasier. Svaret uteblir.
Då byter författaren fokus igen och det kommer några sidor av sexchat mellan en trettonårig flicka och några vuxna män. Som en utskrift, rakt upp och ner. Vem är vem? Vad är meningen med texten? Återigen ges inga svar.
Personligen tycker jag att det är lite jobbigt med alla fokusbyten på det lilla utrymme som boken tillhandahåller, jag hinner inte att ställa om så fort och måste backa ett par sidor ibland. (Eller är det bara värmen som råder just nu?) Ändå är jag fast i berättelsen som är stark i sin stramhet och komplexitet. Det är många icke-händelser, ögonblicksbilder och stämningar som staplas på varandra, utblandade med tystnad. Kanske är det just därför jag tänker på Myra, CF, kvinnan och Milly_Femton_Vårar även efter att jag läst ut boken.
Så efter ett tag kommer jag på vad som är poängen och budskapet med romanen Sex. Det måste vara vår fixering vid just sex. Det mesta i vårt samhälle kretsar kring det idag. Det slår mig också att Sara Villius gjorde just sexet till huvudperson, inte människorna. Och när jag förstår det, faller bitarna på plats.
Ändå kan jag inte låta bli att tycka att färre scen- och fokusbyten vore att föredra, det finns potential att utveckla historien (särskilt den om Myra och CF). Hade författaren svårt att bestämma sig?