Vissa böcker har förärats ett evigt liv. Kanske vilar de en tid efter framgångar de skördat som nyheter för att sedan komma tillbaka och likt antikviteter bli moderna och eftertraktade igen. Med kallt blod är en sådan bok och Truman Capote (1924-1984) är en sådan författare.Med kallt blod från 1966 betraktas som Capotes mästerverk, och det förvånar mig inte. Det är en spännande i allra högsta grad fängslande dokumentärroman som skildrar de brutala morden på fyra medlemmar i Kansasfamiljen Clutter en novembernatt 1959 och sedan även hur mördarna Perry Smith och Dick Hickock åker fast, åtalas och slutligen avrättas 1965 efter att dödsdomarna överklagades och sköts upp upprepade gånger. Just denna autenticitet är romanens största devis, att det är en gång levande människor vi läser om, det är svårt att förbli oberörd. Och visst är avrättningen av förövarna en storslagen final! Utan den hade Capote aldrig kunnat avsluta sin bok. I alla fall inte i samklang med sina intentioner.
Handlingen i Med kallt blod är alltså helt baserad på verkliga händelser och Capote kallade den för ”a nonfiction novel”. Men den har romanens alla kännetecken så som dialoger, inre monologer, person- och miljöbeskrivningar, symbolik. Språket är ellegant, exakt och oklanderligt. Inga krussiduller, inga fåniga klischéer. Över fyra hundra sidor av på romanens vis gestaltade fakta.
Capote arbetade intensivt med boken i sex år, det vill säga från det att brottet begicks till det att mördarna fick sina straff. Man förstår att det ligger oerhört mycker research bakom. Efter publiceringen orkade inte Capote skriva något mer, Med kallt blod brände ut honom - för att använda ett modern uttryck.
Under de sex åren fick Capote ett nära kontakt med både Perry Smith och Dick Hickock, i synnerhet med Smith som han brevväxlade med - förmodligen för att få direkt information om allt som kunde vara av intresse för den tilltänkta boken. Det sägs även att Capote identifierade sig med Smith, att han kände igen sig i honom för att de båda hade liknande tragiska händelser i bagaget.
Capote engagerade sig mycket i fallet, bland annat genom att ordna med advokater och dödsdomsöverklaganden. Ändå syns inte Capotes närvaro i texten, utan han har lyckats hålla sig själv helt utanför historien. Fast å andra sidan är det nog Capotes personliga motstånd till dödstraff som genomsyrar boken. Dödsstraff är för övrigt en fråga som diskuteras flitigt på boksidorna.
Det mest intressanta med boken är ändå beskrivningen av vad som händer när det normala, etablerade och välbekannta (familjen Clutter och det lilla sömniga samhälle Holcomb) möter det onormala, farliga, rotlösa och okända (Smith och Hickock). Med kallt blod är en samhällskritisk roman, och även - med dagens ögon sett - en historisk roman om 60-talets Amerika.
Vill du veta mera? Se gärna ett ett kort och ganska intressant reportage om Med kallt blod och Truman Capote på YouTube (del 1 och del 2), läs mera i Sydsvenskan eller ta del av en intervju med Truman Capote från 1966.
Jag rekommenderar även filmen Capote från 2005 som är mycket sevärd, framför allt tack vare en fantastisk skådespelarprestation av huvudrollsinnehavaren Philip Seymour Hoffman.
”Det är som om vi var födda i samma hus”, säger Capote om Smith i filmen, ”med den skillnaden att han gick ut bakvägen och jag via huvudingången.”Köp boken på Bokus
