Jag törs inte gissa hur vanligt det är med barnböcker som är politiskt aktuella. Den dagen av Viveka Sjögren är, tror jag, den första som jag har stött på. På länge.Den dagen handlar om hur det är att vara barn och flykting och hur det är att förlora sitt hem och några av de man älskar. Ändå nämns varken ordet krig eller flykting. Det är nämligen en barnbok om fåglar - som täckmantel.
Det som händer är att en dag kommer de svartvita (flugsnapparna) och Lilla Fågel och hans mamma och lilla syster blir utknuffade ur boet. Pappa är ute och letar mat den dagen. De svartvita säger att platsen är bara deras och att bara de får bo där. Lilla Fågel och hans familj måste lämna sitt hem, fast Lilla Fågeln ännu inte kan flyga. Han och hans syster bara ramlar ut i världen. Det finns inte mat till alla och de svartvita är farliga. Rädslan kryper in under vingarna på dem. Men lilla systern är för liten för att kunna klara alla umbäranden, hon blir mindre och mindre tills hon snart inte finns längre. Sorg. Även efter pappa som har försvunnit. Någonstans.
"Sorgen har inte vingar, utan måste bäras som en sten i bröstet."
När Lilla Fågeln har lärt sig att flyga, ger de sig av till Ettannatland:
"Jag har hört om Ettannatland. Där sjunger de andra sånger. Kanske är vi välkomna där. Kanske kan vi hitta ett hem där. Kanske är min pappa redan där, så att han kan få se när jag flyger!
Då ska jag flyga högt!"
Så slutar Den dagen, en vacker och viktig barnbok för de små. Bara 30 sidor. Enkla, men mycket uttrycksfulla och fina illustrationer och bara så lite text som det behövs. Två faktarutor avsedda för vuxna (smart!).
Läs gärna även DN:s recension.
Köp boken på Bokus
