
Ett lagom trist och ångestframkallande omslag.
Ett fult skrivmaskintypsnitt. Ganska smått.
Korta kapitel markerade med romerska siffror. Många. (Vad var det nu L stod för?)
Ett rappt språk. Kolon. Utelämnade ord som inte fattas, för innebörden väger tungt ändå.
Tema: en lagom deprimerad man i sina bästa år i en lagom-villa i ett ett prydligt svenssonområde. Ironi och satir.
Berättarjaget är av det ovanligare slaget, nämligen ett "du", vilket betyder: jag=läsaren. Fast egentligen heter huvudpersonen Anders, är gift och har en mobbad dotter. Taskigt sexliv, medelmåttig ekonomi och bara idioter till vänner. En älskarinna och innebandy var sin dag i veckan, hur annars. Anders - mannen som ger avundsjukan ett ansikte.
Det är meningen att man ska känna igen sig i villalivets vardagliga tristess när man läser boken, vilket man gör. Och inte gör. Alls. Beror på när, var och hur. Naturligtvis. Helt individuellt. Folk är ju olika lika.
Igenkänning och inte-igenkänning betyder att man dels skrattar glatt åt författarens vassa ironi, dels drabbas av viss missmod på grund av alla tråkigheter och problem som bokens människor genomlever (förstå: själva ställer till). Missnöje med sina egna liv, oförmåga att vara nöjda med det de har och irritation över så kallade vänner är drivkraften i Vi i villa av Hans Koppel. Roligt och sorgligt samtidigt. Ojojoj, det finns knappt någon hejd på vad figuren Anders kan hitta på för dumheter. Bara en sak i hans liv är konstant, och det är den villkorslösa kärleken till dottern Anna.
Vi i villa är en underhållande bok. Lättläst. Vem författaren Hans Koppel är i verkligheten vet jag inte, men hoppas att han själv vet det. Vi får tills vidare nöja oss med att namnet är en pseudonym - kanske kommer sanningen fram så småningom. Men han lär må bättre än Anders i boken, för det står att läsa på omslaget.
Vi i villa är en kul bok att läsa på semestern, fast den är lika kul att läsa på kvällen efter jobbet. När som helst. Skratt, skratt.
Köp boken på Bokus