fredag, juni 13, 2008

Snabba cash

Snabba cash är ingen sömnig dussindeckare, mest för att författaren Jens Lapidus är så rapp i käften att man håller sig allert från första till sista sidan. Spänningen suger sig fast direkt, som en igel.

Historien är en Stockholmsskildring av det mera ovanliga slaget, vågar jag gissa, och den omfattar en latinos osannolika rymning från Österåker anstallten, en pengasugen killes drömresa mot Stureplans finaste salonger - kostar det vad det kosta vill, gängkrig inom juggemaffian, prostitution, våld och knarkhandel i Stockholms undre värld.

Som läsare befinner man sig hela tiden i epicentrum, utan någon trött poliskommisarie i släptåget. Det pågår alltså ingen reguljär polisspaning efter busarna, som man kanske skulle kunna förvänta sig av en deckare. Vad polisen har för sig får man endast veta via diverse rapporter och pm skrivna på byråkratisk svenska, instuckna mellan kapitlen då och då, som på avstånd eller bakom en ridå. Vill man, är det bara att hoppa över dem.

Huvudpersonen - JW - är en universitetsstuderande småstadskille vars största ambition i livet just nu är att bli NÅGON med PENGAR. Han kör svarttaxi för att dryga ut studielånet, det kostar nämligen massor att bjuda de andra stenrika boysen på champagne och koks varje helg. En Dior kostym är inte heller gratis. När det efter ett tag uppstår möjlighet att börja langa kokain och skapa sig en egen marknad, säger han inte nej. Målet: en flott bil (först) och en miljon cash inom ett år. Minst. Han blir expert på att tvätta svarta pengar vita, en naturbegåvning. Sedan: problem. Så klart.

Samtidigt bedriver JW en egen privat "polisspaning" efter sin sedan fyra år försvunna syster Camilla, som också hade velat skapa sig ett liv i Stockholms finare kretsar, men uppenbarligen hamnat i de smutsigaste. Systerns försvinnande har förblivit ett oläkt sår och förvandlats till en bessathet efter sanningen. Ett hett spår för JW: en gul Ferrari.

Utöver JW stiftar man bekantskap med latinokillen Jorge, juggegrabbarna Mrado och Nenad, bossarna Ratko och Radovan, knarklangaren Abdulkarim samt några fler inte så rumsrena typer. Ett färgsprakande persongalleri!

Det är framför allt två saker som jag gillar med Snabba cash: det rappa och sparsamma språket och intrigen som skickligt sys ihop på slutet - som ringarna på vattnet som går tillbaka mot sin mitt. Upplösningen.

Kuriosa: Jag börjar förstå varför man inte vill att de intagna på landets fängelser får tillgång till Snabba cash. Bra manual i pengatvätt. Min tanke: Vad folk är kreativa!

Nyligen har Jens Lapidus andra roman Aldrig fucka upp kommit ut och jag ska absolut läsa den. Snabba cash väckte mersmak.


Köp boken på Bokus eller på AdLibris.

Inga kommentarer: