Sitter och ströläser i Sommardikter, en antologi av Britt Dahlström, och hamnar på sidan med en dikt av Bengt Berg. Dikten heter Koord och börjar med "en ko gör ingen sommar". Nu vet jag inte var Bengt Berg bor någonstans, men där jag bor är det faktiskt så att en ko gör så att det blir sommar. Visserligen är det inte bara en ko det handlar om, utan ett helt gäng med kossor, men ändå. De brukar alltid komma och ta kohagen i besittning strax efter midsommar. Snart dags alltså! Då vet vi att sommaren är kommen på riktigt, med semester, flugor och allt. Det är trevligt när de står vid stängslet, tuggar oavbrutet och tittar på oss som går förbi. Vi brukar stanna och "småprata" lite, det gillar dem. Nickar och säger muuu. Småkalvarna är nyfiknast. Ibland rymmer de och tar en sväng i villaträdgårdarna eller på golfbanan. Då är det liv i luckan! Egentligen gör de här korna vintern också, för när de far sin kos står julen nästan för dörren.
Här kommer hela kodikten:
En ko gör ingen sommar
Det är bara som gräset påstår
Kan kor simma? Har kor tro?
Lärkan har övertro, spinner
sin ljusa silkessträng
mellan molnen och maskrostuvan
Vad har en lärka som inte en ko har?
Vingar, kanske. Och näbb. Men: Vem
har någonsin skummat grädde från lärkmjölk?
Vem far och flyr när löven faller
och virvlar? Är det kon eller lärkan?
En ko gör ingen sommar - OK - men
vintern, vintern så vit som mjölk
- vem håller den vid liv?
(Av Bengt Berg, ur I hundens tecken)