måndag, juni 02, 2008

Kallocain

Det är en mörk och dyster vision som Karin Boye målar upp i framtidsromanen Kallocain, roman från 2000-talet.

Huvudpersonen Leo Kall är en framstående kemiforskare i Världsstaten, ett millitärt och diktatoriskt samhälle som uppstod efter att vår samtida värld utplånades i de stora krigen, så vitt vi förstår för flera hundra år sedan. Det är i alla fall så länge sedan att ingen längre minns hur det "dåtida" livet såg ut, inte minst för att Propagandaministeriet har gjort stora ansträngningar för att frisera historien.

I Världsstaten har individen reducerats till ett kugghjul i statens maskineri, människor ser sig själva och andra endast som medsoldater drillade till absolut lojalitet mot systemet och stöpta i samma form. Man lever och arbetar likt mullvadar i underjordiska städer, utan rätt att röra sig fritt och med millitär tjänstgöring på sin lediga tid. Samtliga bostäder är identiska, hembiträdet är skyldigt att rapportera eventuella missförhållanden i familjen, maten lagas centralt och levereras till samtliga hem vid ett visst klockslag. Alkohol, musik, film och teater är förbjudna.

Barnen tas hemifrån vid tidig ålder för att kollektivuppfostras till duktiga medsoldater och kvinnor har existensberättigande endast tack vare förmågan att föda nya soldater åt staten. Känslor och medmänsklighet har inte längre någon plats.

Att tänka statsfientliga tankar är naturligtvis det allvarligaste brottet och att tillhandahålla eller sprida geografiska kartor över Världsstaten är lika med förräderi och straffas med döden. Angiveri blomstrar.

Det är mot denna bakgrund som Leo Kall arbetar på sin uppfinning - och till slut lyckas utveckla ett sanningsserum. Varje individ som får medlet injicerat avslöjar sina innersta tankar, drömmar och hemligheter. Medlet får namnet Kallocain och innebär nya möjligheter för staten att kontrollera sina medborgare - det vill säga medsoldater. Vilka besparingar åt polis- och domstolsväsendet!

Leo Kall själv är till en början mycket hängiven och entusiastisk, men allteftersom de mänskliga laboratorieförsöken fortskrider blir han allt mer tvecksam till hela projektet. För vad skulle hända om han själv utsattes för verkningarna av Kallocainet? Han inser också att flera i hans närmaste omgivning innnerst inne inte alls är så lojala som de förefaller vara. Hans fru och närmaste chef, för att nämna några. Han drabbas av rädsla.

Kallocain är en dagboksroman och det är Leo Kall som berättar sitt livs historia genom att i hemlighet skriva dagbok medan han sitter i fängelset. Varför han sitter fängslad och av vem får man veta i slutet av boken.

Kallocain är en spännande, intressant och mycket tänkvärd och tidlös bok. Nu när jag har läst den hoppas jag verkligen att vårt mänskliga släkte inte kommer att drabbas av en så mörk framtid. Karin Boye skrev romanen 1940 och gav den den idag skrämmande undertiteln Roman från 2000-talet. Där är vi ju nu...

Inga kommentarer: