Häger på bryggan

Jag låg på bryggan naken då en hägerstod ljudlöst, kommen som från ingenstans,bakom och lät mig på mitt hårda lägerdöd som en sten bli kvar i solens glans.Landskapet hade fått en annan mening.Jag ägde inte bryggan. Den var hans.Jag var en kvarglömd rest, en förorening.Hans tid var inne där han stod på vakt -min var ett vakuum, en tågförsening...
(De första tre stroferna ur Hjalmar Gullbergs dikt Häger på bryggan)