En litteraturkritikers värsta dödssynd är att vara mordlysten gentemot den författare som man recenserar. DN:s Lotta Olsson klarar sig med nöd och näppe ifrån skärselden tack vare elegansen med vilken hon sågar ner Camilla Läckbergs deckarroman nummer sex, Sjöjungfrun. Jag läser recensionen och tänker att jessus-vilken-underhållning-och-stackars-Camilla-Läckberg men kan inte låta bli att småfnissa, särskilt på slutet:
"Det kan låta som om det inte finns någon som helst anledning att läsa Camilla Läckberg. Men hon är oslagbar om man är för trött för att vilja förstå något om sig själv, eller lära sig något nytt, eller uppleva något. När man uppgivet tycker att alla är dumma omkring en och vill få stöd för sin egoism. Sådana dagar har vi alla, och då behövs Camilla Läckbergs böcker."
Om du inte heller gillar Läckbergs deckarromaner, rekommenderar jag den ovannämnda recensionen.
