Kyckling med plommon är en ny tecknad roman av iranskan Marjane Satrapi - ni vet, hon som skrivit och tecknad Persepolis som blivit film som ... som jag tyvärr inte har sett (ännu), men som kanske du har sett. Men boken har jag läst; och bloggat om.I Kyckling med plommon berättar Marjane Satrapi om sin mammas farbror vid namn Nasser Ali Khan, en superbegåvad musiker i 50-talets Teheran. Satrapi tecknar - bokstavligen - ett annorlunda porträtt av en släkting som hon aldrig fick lära känna annat än genom familjeberättelser.
Historien utspelar sig under några novemberdagar år 1958 då Nasser Ali Khan bestämmer sig för att dö, till synes för att hans fru efter ett häftigt gräl slagit sönder hans tar. En tar är en iransk luta. Och den som Nasser hade i sin ägo var både dyr och dyrbar! Livet är inte längre värt att leva. Marjane Satrapis farbror lägger sig i förtvivlan i sängen och väntar på döden. På åttonde dagen kommer dödsängeln, men innan dess hinner Nasser tänka på sitt eget förflutna, sin nuvarande tillvaro och sina barns framtid. Och läsaren hinner få den riktiga förklaringen till varför Nasser tappat livsgnistan, egentligen.
Marjane Satrapi visar ännu en gång hur skicklig hon är på att väva samman familjens historia och Irans historia och att genom människors agerande presentera iransk folktro och kultur. Och det är inte bara skickligt gjort, det är roligt också. Åttiofem sidor med djup och humor.
Nassers son Mozaffar var en inkarnation av allt det han själv föraktade. Dessutom såg han inte alls ut som sin far.
DN:s recension finns här.
