Silke Scheuermann är en ung tysk författarinna vars roman Timmen mellan hund och varg relativt nyligen kom ut på svenska. I hemlandet Tyskland blev romanen hennes stora genombrott (2007).Trots sitt ringa omfång, endast 176 sidor, är Timmen mellan hund och varg en djupdykande berättelse som tar sin tid att läsa. Den handlar om två systrar som inte har hållit någon kontakt under flera års tid, men så en dag möts de igen och det uppstår en vilja att sätta punkt för ett destruktivt systerskap.
Sinsemellan är systrarna så olika som det bara är möjligt: Storasystern Ines är en föredetta framgångsrik konstnärrinna med aptit på livet men numera bara alkoholist, medan lillasystern - jaget - är den ordentliga, prydliga och ansvarsfulla av de två. Romanens jag har inget namn och hon är mekaniskt iakttagande som en kamera. Genom jagets blick har man möjlighet att se alla detaljer och nyanser.
Ändå ges inga klara svar på varför Ines och jaget har blivit de människor de är, om man väntar på förklaringar som ligger begravda i barndomen, väntar man förgäves. Berättelsen är som en strid ström av bilder, en mosaik att sättas ihop till ett mönster, men hur mönstret ska se ut får man inte veta.
Romanens epicentrum är scenen när jaget inleder en kärlekshistoria med Ines pojkvän, vilket får henne att tappa kontrollen och självbehärskning. Genom känslan av lust, lycka och begär hittar hon på ett märkligt sätt en väg tillbaka till sin syster, och kanske även till sig själv. Ibland kan en enda sekund förändra ett helt liv, hur banalt det än låter. Ett exempel på det är scenen i badrummet, när jaget, lillasystern, kommer till sin syster Ines lägenhet när hon ligger på sjukhus efter ett allvarligt fall på fyllan:
"Över elementet torkade Ines tvätt, svarta trosor och behåar föll ned mot det vita elementet som spindelben. Jag kände på ett särskilt vackert par underkläder, svarta, pyttesmå blommor i spets, här och där lyste det äggskalsfärgade tyget som de var fästa vid igenom. De var torra. Jag tog av mig mina grejor och satte på mig hennes. Långsamt vred jag mig fram och tillbaka framför spegeln. De passade."
Det är ett laddat ögonblick och det får sitt utbrott när Ines pojkvän Kai plötsligt kommer in genom dörren. Det slutar med att de ligger med varandra, någonstans i lägenheten där han inte gjort samma sak med Ines - det får bli på golvet. Själva akten kunde ha varit riktigt ful och patetisk och stereotyp, men i stället blir den ganska romantisk. Det uppstår en kärlek som inte följer några regler, en kärlek som blir på sitt eget sätt. Tack vare den lär sig jaget att leva mera på riktigt, vad nu det kan betyda.
Språket i romanen känns naturligt och vardagsnära, men stilen kräver uppmärksamhet. Berättelsen är dels ett avancerat bilderbygge, dels en strid ström av jagets observationer - utan styckeindelning och utan dialoger. Allt bara flyter på till synes utan avbrott. Det är det som gör att romanen tar tid att läsa, fast den är så kort.
Egentligen har jag inte alls lyckats fastna förbehållslöst för Timmen mellan hund och varg, men det är ändå en läsvärd bok.
Och titeln? På ett ställe i boken står det att vargen är det förgångna, medan hunden är framtiden. Å andra sidan säger Ines pojkvän Kai vid något tillfälle att timmen mellan hund och varg är hans benämning på tiden då Ines eufori under påverkan av alkohol sakta höll på att övergå till raseri. Båda förklaringarna är lika gångbara, tycker jag.
Timmen mellan hund och varg är en intressant roman. En annorlunda roman. Men ingen man bara slukar.
Köp boken på Bokus
