Etnoporr, misery memoirs, inspirational lit är termer som betecknar självbiografier skrivna av människor som varit med om något riktigt hemskt och vedervärdigt och som mot alla odds "blivit, om inte glada och friska, så i alla fall starka nog att få ner det på papper, ofta uppmuntrade av miljonkontrakt och hjälpta av spökskrivare." (DN Kultur 080511, sid 6)
Typiska exempel på etnoporr är incesthistorier, historier om en grym barndom, barnsexhandel, könsstympning och hedersrelaterade problematik, bortgifte med mera. Varianter där kvinnor från tredje världen berättar om sina svåra upplevelser i barndomen är särskilt populära. Sex, våld och exotism i kombination med ett lyckligt slut säljer, folk vill ha ett elände som utmynnar i framgångssagor. Låter det sjukt? Men det är så verkligheten ser ut.
Först ut på banan när det gäller genren var somaliskan Waris Dirie med En blomma i Afrikas öken (1998) och många var vi som läste den med avskyblandad förtjusning. Och vem känner inte till Pojken som kallades Det-böckerna av David Pelzer?
En av de senaste i raden med etnoporr är De oskyldigas tystnad av kambodjandskan Somaly Mam. "Det är ett slags Guinness rekordbok i hemskheter. Språket är på en (svensk) tonårings nivå och de makabra upplevelserna kommer slag i slag - som en dekokt av tio års kvällstidningar." (DN Kultur 080511, sid 6)
Men det är oerhört viktigt att böckerna har ett lyckligt slut och att kvinnorna (för oftast är det kvinnor som skriver) kommer ut med livet och förnuftet i behåll samt har en vilja att hjälpa andra i samma situation.
Måste man påpeka att genren är jättepopulär hos kvinnor i alla åldrar? Och ännu mera hos tonårstjejer? Det är naturligtvis i sin ordning, bara man inte tror att det är en nyanserad samhällsskildring man läser, för det tvivlar jag på att det är fråga om.
I den aktuella tidningsartikeln i DN Kultur 080511 (Etnoporren lever farligt av Matilde Sköld) frågar man sig också om det är kvinnorna som först och främst vill berätta sina hemska historier, eller om det är förlagen som vill att kvinnorna ska berätta. Bra fråga, tycker jag. Hönan eller ägget?
