Mångubben av Petrus Dahlin (text) och Maria Nilsson Thore (bild) är en bok för 3-6 åringar som har svårt att förstå att det kan vara jättehärligt att ha tråkigt ibland, för då kan fantasin släppa loss.Det är nämligen vad som händer flickan Isa. I början av boken är hon så uttråkad som bara en liten unge kan bli, ingenting är roligt. Leksakerna är dumma, böckerna trista och mamma likaså.
Och då, då börjar det hända saker. Isa plockar ner mångubben från himlen och släpper in honom i sitt rum, kläder och strumpor förvandlas till måsar och ett sängöverkast blir till ett böljande hav fullt med farliga hajar - men sen kommer mamma in och förstör den roliga leken, för vuxna är ju sådana. Isa måste gå till badrummet och låta sig klippas innan sängdags. Och mångubben följer med...
Jag tycker mycket om bilderna i Mångubben, men texten lämnar en del kvar att önska. Eftersom texten är väldigt liten och meningar ganska långa, är det ändå inte tänkt att barn som eventuellt precis lärt sig läsa skulle spänna ögonen i boken. Det är tur det. För som vuxen kan man bara strunta i texten och bara berätta fritt utifrån bilderna - det är ändå där det händer saker, det är bilderna som är berättelsebärande.
Jag undrar till och med om man har kontrollerat att text och bild hänger samman, för det verkar inte som att man har gjort det. För hur skulle det annars vara möjligt att man skriver "Isa står på sängen och tvekar" medan bilden visar att hon ligger, eller att (i slutet av boken) "Isa tar av sig kläderna" när ingenting sådant händer på bilden - Isa har samma trosor och samma linne på sig precis hela tiden. Det irriterar mig. Barn är ju inte dumma, de måste märka felaktigheterna.
Bortsett från de textuella misstagen är Mångubben är rolig bok att läsa, tack vare bilderna som bjuder på många skojiga detaljer.
Köp boken på Bokus
