Jag upplever så stor grad av igenkänning vid läsningen så det inte är klokt. Jag skrattar då och då åt hur lite som har förändrats sedan 1580-talet då Essayer gavs ut för första gången.
Jag läser noggrannt och jag ströläser. Slår upp på måfå. Går efter innehållsförteckningen. Varje gång fastnar jag vid någon rad eller stycke som är värd att anteckna - och som ibland någon läsare före mig redan strukit under. Montaignes essayer (bok 1, 2 och 3) som jag har hemma är från biblioteket, men jag ska köpa egna, de finns nämligen i pocket (bokförlaget Atlantis). Kan vara bra att ha när man är i behov av själslig uppmuntran.
Tänk att Montaigne skriver om bl a stressens ohälsosamma effekter, om hur dumt det är att stressa sig genom livet i stället för att njuta av det. Då var ju ordet "livskvalité" inte ens uppfunnet, antar jag. Han berättar till exempel om en man som var så stressad att han inte kunde stanna för att kissa när han var kissnödig utan kände sig tvungen att göra det gående för att inte slösa bort dyrbar tid. Hans tjänare gick bredvid med pottan i ständig beredskap. Och då undrar Montaigne: "Vad blir nästa steg, ska vi skita medan vi springer?" Är inte det kul så säg.
Fler citat av Montaigne:
* "Det viktigaste av allt i världen är att veta hur man tillhör sig själv. Ty det är sällsynt att man respekterar sig själv tillräckligt.”
* ”Jag tror inte att det är lika mycket elände som fåfänga i oss, inte lika mycket illvilja som dumhet.”
* ”Man bör ha hustru, barn, egendomar och framför allt god hälsa om möjligt, men man bör aldrig fästa sig därvid så att ens lycka blir beroende av dem.”
