Litterära vandringar ligger i tiden. Eller litterära och litterära, snarare vandringar i kända böckers fotspår. Ta bara Paris enligt Da Vinci koden, Barcelona enligt I vindens skugga eller Rom enligt Änglar och demoner. Nu har även Stockholm sina bokvandringar. Men glöm gamlingarna Strinberg och Söderberg, för de må vara klassiska men inte inne, deras Stockholm ligger och vilar mellan pärmarna på Röda rummet och Doktor Glas.
Nu är det Stig Larssons och Jens Lapidus Stockholm som lockar, det är i deras litterära fotspår man ska vandra (enligt DN På stan). Platser där påhittade brott har ägt rum och organiserad brottslighet härskar, så som de skildras i romanerna. Vad är meningen? Ska fiction göra anspråk på verkligheten? Ett pr-trick för staden och författaren?
Och Jens Lapidus ska till och med guida själv, i alla fall i början. Hur han hinner med det (också!) är en gåta för mig. Han måste verkligen besitta superkrafter - en flitigt anlitad stjärnadvokat, författare med fullbokad intervjukalender, småbarnsfar - och nu med extraknäck på Turistbyrån. Häpnadsväckande.
