(Bilden från DN)
Diskussionen om svensk litteraturkanon har blossat upp igen (DN, SvD) så här lagom till sommaren och det är Danmarks fel - eller förtjänst, beroende på om man ser på det hela ur ett kanonanhängar- eller kanonmotståndarperspektiv.
Oavsett var man står i frågan så står det nu klart att Sverige har fått en gemensam litteraturkanon nu och till på köpet utan att knappt veta om det eftersom de två svenska experter som blivit tillfrågade har bara mycket vaga minnen av "samarbetet".
Nordens gemensamma litteraturkanon har finansierats av Nordiska ministerrådet och de svenska vinnarna är: Tomas Tranströmer, Harry Martinsson, Gustaf Fröding, Torgny Lindgren, Gunnar Ekelöf, Carl Jonas Love Almqvist, Carl michael Bellman, August Strindberg, Selma Lagerlöf, Stig Dagerman, Karin Boye, Göran Sonnevi, Ivar-Lo Johansson, Kerstin Ekman och Eva Ström.
Kriterierna för urvalet var att texterna skulle ha stora litterära kvaliteter, tilltala unga människor av idag och äga historisk betydelse. Elitistiskt och konservativt? Så må det vara, för det är ju själva meningen med en litterär kanon, tycker jag. För handen på hjärtat, ingen kan väl på allvar förvänta sig att exempelvis Liza Marklund eller Jan Guillou skulle hamna på listan. Att deras böcker varit bilaga i Expressen räknas inte. Sorry.
