Noréns dagbok utkommen idag

1700 sidor av svärta, ångest och ett och annat personligt påhopp. Verkar det som. Om man ska tro recensionerna . Vem pallar med att läsa en sådan tegelsten? Och om man pallar - läser man boken för dess litterära kvalitéer eller för det antagligen bitvis smaskiga innehållet? Undrar om det blir lika mycket himla liv nu som efter Myggor och tigrar av Maja Lundgren. Någonstans har jag till och med sett en namnlista med personer som får sig en känga i Noréns dagbok och därmed förväntas att göra sin röst hörd så småningom. Kanske är en ny så kallad kulturdebatt i antågande? Fast jag undrar om inte måttet är rågat. För hur många kulturkretasar att skriva skit om finns det i lilla Sverige, egentligen?