onsdag, april 02, 2008

George Perecs mörka lekfullhet

För bara ett dygn sedan visste jag inget om författaren George Perec men efter att ha sett detta reportage är jag lite klokare. Och nyfiken. Perecs författarskap förefaller annorlunda och alldeles eget - det finns nämligen en språklig lekfullhet som bottnar i hans barndoms djupa tragik. Jag förstår nu att det var saknaden efter föräldrarna som blev grunden till tanken att det enda som för alltid förenar familjen är en enda bokstav som råkar förekomma i allas namn - ett litet "e". Och detta "e" har blivit en utmaning, ett gissel, en fiende och en tröst i skrivande. En begränsning och en utmaning.

Perec har skrivit både en roman där det inte finns ett endaste "e" (Försvinna) och en som bara innehåller vokalen "e" (är inte översatt till svenska). Min sponatana tanke är att det tror jag på först när jag ser det, fast jag förstår att det är sant som det är sagt. Alltså blev jag nyfiken. Rejält nyfiken. Det får bli en snar tripp till biblan.
När jag letade efter ett foto av Perec på nätet, fastnade jag till slut för det här med en katt på axeln, som om han var en magiker. För jag tror att han var en språklig magiker. Måste ha varit det.

Inga kommentarer: