söndag, april 27, 2008

Michel de Montaigne

Tack vare universitetskursen i kritik har jag nu stiftat bekantskap med Michel de Montaigne och hans Essayer från 1580-talet. Riktigt intressant, måste jag erkänna, även om ordet bekantskap kanske är lite överdrivet, jag har bara nosat lite grann på hans texter som spänner över tre tjocka volymer. Ändå är jag hänförd och lite fascinerad, trots min initiala skepsis. Fast någonstans i bakhuvudet klingar det att "min lilla husgud" Bodil Malmsten har i sin tur honom som "sin lilla husgud" och man är ju som bekannt påverkbar, eller hur. Men ändå!

Michel de Montaigne är att betrakta som nestor på essäområdet och hans essäer känns förvånandsvärt fräscha när jag spänner ögonen i några av dem. Jag tänker att människan som art är i grunden fortfarande densamma, det har inte hänt mycket i våra skallar fast nästan 500 år har gått sedan Montaigne lade ner sin gåspenna.

Stilen känns vardagligt personlig och han skriver mycket om saker som dagligen upptar våra tankar. Hade han levt idag skulle han säkert bli en flitig bloggare under kategorin vardagsbetraktelser. Han skulle säkert ha många läsare också. Fast det är klart, han skulle behöva korta ner texterna betydligt, för att inte trötta ut folk.

Montaigne skriver utifrån sig själv, om sig själv som människa, om människans väsen, om meningen med livet, om vad som är viktigt eller inte viktigt, om sin samtid, om gott och ont, om rätt och fel. Idel egna tankar och bara personliga exempel och subjektiva upplevelser som han dock gärna illustrerar med citat från antika tänkare. Man känner igen sig - jag känner igen mig.
Jag får en känsla av att det inte finns något ämne som Montaigne betraktar som för litet för att kunna skriva om det. Han tar lika gärna upp olika företeelser i samhället som personliga tillkortakommanden eller kulturella reflektioner och han gör det på ett språk som är konstnärligt och litterärt men ändå varken konstlat eller krångligt. Vad han än skriver om så blir det litteratur och i denna hans förmåga finner jag själv mycket inspiration. I mina ögon är han definitivt inte passé.

Montaignes Essayer är inget man slukar från pärm till pärm, det går alldeles utmärkt att bara välja de avsnitt man lockas av. Då är rubrikerna till stor hjälp: Om fåfängligheten, Om att hushålla med sin vilja, Om utseendet, Om tre slags umgängen, Om konsten att samtala, Om samvetet, Om fäders kärlek till sina barn, Om böcker, Om grymhet, Om inbilskheten, Om vreden, Om ett vanskapt barn, Om mod, Om äran, Om våra handlingars obeständighet och många många fler.

Några intressanta citat:

  • "Det är inte underligt, säger en antik författare, att slumpen har så stor makt över oss, eftersom vi lever på en slump. Den som inte har inriktat sitt liv i dess helhet mot ett bestämt mål kan omöjligt styra sina enskilda handlingar. Den som inte har en bild av helheten i huvudet kan omöjligt ordna delarna. Varför skaffa färger åt en man som inte vet vad han ska måla? Ingen gör upp en bestämd plan för sitt liv, vi tänker över det bara bit för bit. Bågskytten måste först veta vad han siktar på och sedan anpassa handen, bågen, strängen, pilen och rörelserna. Våra planer slår fel därför att de saknar bestämd riktning och mål. Ingen vind duger åt den som inte har någon hamn som han ska till." "... jag förringar värdet på de saker som jag äger, just därför att det är jag själv som äger dem, och jag höjer värdet på andra saker därför att de är främmande, frånvarande och inte mina."

  • "Jag tål mödor bra, men bara om jag själv tar på mig dem och bara om mitt eget begär leder mig till det. Annars duger jag ingenting till, om jag inte lockas till det av något nöje och om jag leds av något annat än min rena fria vilja. Ty jag har kommit till den punkt där det inte finns något utom hälsa och liv som jag är beredd att bita naglarna för och som jag vill köpa till priset av själsliga kval och tvång."

  • "Man ska inte alltid säga allt, det vore dumt; men det man säger måste vara som man tänker det, annars är det ondska."

  • "Jag njuter av dem [böcker], likt den girige över sina skatter, därför att jag kan njuta av dem när jag har lust: min själ känner sig mätt och glad av denna äganderätt."

  • "När jag var ung studerade jag för att kunna visa upp min lärdom, senare för att i någon mån bli klokare, nu för att roa mig, aldrig för vinning. Den fåfängliga och kostsamma svaghet som jag hade för den sortens inventarier [som böckerna utgör], inte bara för att tillfredsställa mitt behov utan också för att gå tre steg längre och pryda och dekorera mina väggar, har jag övergett för längesen. Böcker har många behagliga egenskaper för dem som kan välja dem, men inget gott som inte har något ont med sig: det är ett nöje som lika litet som andra är rent och oblandat. Det har sina allvarliga olägenheter: själen får sin motion, men kroppen, vars omsorger jag inte heller har glömt, förblir overksam, faller ihop och bli dyster."

1 kommentar:

Anonym sa...

Otroligt!
Jag sitter och lider med en essä om Montaigne för Obs Kulturkvarten. Och får för mig att jag vill se om någon nämner ordet gåspenna i samband med Montaigne.
Och hamnar på Bokmania och läser att jag är en liten husgud och jag blir galet glad.
Om det nu bara kunde hjälpa mig att få ihop den förbannade essän.
Tack ändå,
vänligast
den lilla husguden