
Översättning av Jan Stolpe.
Tack vare universitetskursen i kritik har jag nu stiftat bekantskap med Michel de Montaigne och hans Essayer från 1580-talet. Riktigt intressant, måste jag erkänna, även om ordet bekantskap kanske är lite överdrivet, jag har bara nosat lite grann på hans texter som spänner över tre tjocka volymer. Ändå är jag hänförd och lite fascinerad, trots min initiala skepsis. Fast någonstans i bakhuvudet klingar det att "min lilla husgud" Bodil Malmsten har i sin tur honom som "sin lilla husgud" och man är ju som bekannt påverkbar, eller hur. Men ändå!
Michel de Montaigne är att betrakta som nestor på essäområdet och hans essäer känns förvånandsvärt fräscha när jag spänner ögonen i några av dem. Jag tänker att människan som art är i grunden fortfarande densamma, det har inte hänt mycket i våra skallar fast nästan 500 år har gått sedan Montaigne lade ner sin gåspenna.
Stilen känns vardagligt personlig och han skriver mycket om saker som dagligen upptar våra tankar. Hade han levt idag skulle han säkert bli en flitig bloggare under kategorin vardagsbetraktelser. Han skulle säkert ha många läsare också. Fast det är klart, han skulle behöva korta ner texterna betydligt, för att inte trötta ut folk.
Montaigne skriver utifrån sig själv, om sig själv som människa, om människans väsen, om meningen med livet, om vad som är viktigt eller inte viktigt, om sin samtid, om gott och ont, om rätt och fel. Idel egna tankar och bara personliga exempel och subjektiva upplevelser som han dock gärna illustrerar med citat från antika tänkare. Man känner igen sig - jag känner igen mig.
Jag får en känsla av att det inte finns något ämne som Montaigne betraktar som för litet för att kunna skriva om det. Han tar lika gärna upp olika företeelser i samhället som personliga tillkortakommanden eller kulturella reflektioner och han gör det på ett språk som är konstnärligt och litterärt men ändå varken konstlat eller krångligt. Vad han än skriver om så blir det litteratur och i denna hans förmåga finner jag själv mycket inspiration. I mina ögon är han definitivt inte passé.
Montaignes Essayer är inget man slukar från pärm till pärm, det går alldeles utmärkt att bara välja de avsnitt man lockas av. Då är rubrikerna till stor hjälp: Om fåfängligheten, Om att hushålla med sin vilja, Om utseendet, Om tre slags umgängen, Om konsten att samtala, Om samvetet, Om fäders kärlek till sina barn, Om böcker, Om grymhet, Om inbilskheten, Om vreden, Om ett vanskapt barn, Om mod, Om äran, Om våra handlingars obeständighet och många många fler.
Några intressanta citat:
Det var en gång en människa som gillade havet. En dag bestämde hon sig för att skapa ett underligt konstverk och med omsorg valde en avlägsen strand på en liten italiensk ö mitt i havet, helt enkelt en plats din andra människor sällan hittade vägen. Hon använde ett nästan söndervittrat båtskellet som ett fat och serverade sjöborrar till de utvaldas beskådan och om man var tålmodig och väntade i sju dagar och sju nätter, kunde man bevittna ett mirakel ...
Det här skulle kunna vara början till sagan om båten full med sjöborrar. Vi påträffade den under vår vistelse på ön Favignana utanför Sicilien den gångna helgen. Det hela var både vackert och mystiskt.
När jag kom hem efter jobbet idag, stod valet mellan att snabbt fixa middag och sen försjunka i Ängelen i Groznyj ELLER att gå ut i det fina vädret och vila ögonen på något annat än boksidor. Det blev det andra alternativet, även om promenaden inte var lika lång som vanligt. Men den var njutningsfull: fåglarna sjöng, solen sken och vit- och blåsippor kantade vägen så långt ögat nådde. Jag plockade en söt liten bukett att glädjas åt vid frukosten i morgon bitti.
Och sensmoralen? Jo, det är bra att låta boken ligga ibland, den springer inte bort. Blå- och vitsipporna däremot, de blommar över innan vi vet ordet av. Och så måste man vänta ett helt åååår igen!
Det är en stor dag för BOKMANIA idag, eftersom Eskilstunatidningen Folket har publicerat en lång intervju med mig om den här bloggen. Känns riktigt riktigt riktigt kul! BOKMANIA har gjort entré på "kultursidan", det är inte fy skam! Det måste nästan firas :-D
Selma Lagerlöf 1858-1940
Vad vet du om Selma Lagerlöf som skulle fylla 150 år i år? Testa dina kunskaper om henne genom att svara på 10 frågor. Jag fick 7 rätt av 10 - så där, tycker jag. Vad fick du?
I samband med 150-års jubileet arrangeras två utställningar i Stockholm. Den första på Kungliga biblioteket där man bland annat kan beskåda originalmanuskriptet till Gösta Berlings saga och den andra på Postmuseet. Där ställs ut ett stort antal brev som Selma fick eller skrev till andra personer, många av dem kända kulturpersonligheter under hennes samtid. Det finns hela 40 000 brev adresserade till Selma som ligger sparade till eftervärlden. Imponerande mängd, tycker jag.
För alla som vill hålla sig uppdaterade om vad som händer i vårt avlånga land i samband med firandet av Selma Lagerlöf kan jag rekommendera hemsidan Selma Lagerlöf 150 år.
Hur är det med läsningen? Har du läst "din" Selma?
Edward Tulane är en porslinskanin, bortskämd och uttråkad. Hans matte är tioåriga Abilene som älskar Edward av hela sitt hjärta, men Edward vet inte vad kärlek är, han är för självupptagen för att ens tänka på saken. Hans tankar upptas mest av alla vackra sidenkostymer som han äger och den egna spegelbilden. Tills den dag då han faller överbord från ett fartyg långt ute på oceanen och hamnar i dyn på havets botten. Plötsligt blir Edward vilse och hans fantastiska resa tar sin början.
Det är en spännande, skrämmande och fantastisk resa vi bevittnar - från havets botten till en fiskares nät, från en stinkande soptipp till en luffares lägereld, från en döende flickas säng till gatorna i Memphis. Längs denna vandring som varar i åratal sker ett mirakel - Edward Tulanes upptäcker kärlekens kraft. Och det är tur, för bara där det finns kärlek kan det finnas ett lyckligt slut ... Det är endast med hjälp av kärleken Edward överlever.
Edward Tulanes fantastiska resa är en berättelse om att ha kärleken utan att se den, att förlora den och till slut finna den igen. Det är en tidlös saga om vänskap, kärlek och livets lärdomar. En på alla sätt och vis underbar bok. Jag blev fullkomligt förälskad i den!
Boken har legat hela 48 veckor på New York Times tio-i-topp-säljlista och spås att bli en ny klassiker. I veckan utkommer den på svenska på Kabusa böcker, i översättning av Ulla Roseen.
Illustration: Bagram Ibatoulline