söndag, mars 30, 2008

Sex säljer - vem hade kunnat ana?


(Bilden är lånad från DN)


DN:s Boklördag (080329) skriver om den glamourösa prostitutionen i litteraturen. Fast då definierar man antagligen litteratur som allt skrivet/utgivet i bokform, oavsett kvalité. Jag är fullt medveten om att jag inte borde uttala mig i frågan eftersom jag aldrig har läst någon självbiografisk bok skriven av en före detta lyxprostituerad, men kan ändå inte låta bli att kommentera DN:s artikel. Jag går på känslan och hoppas på det bästa. Att tycka måste man få göra, eller?

Det är klart att sex säljer. Prostitution likaså. Och glamour och lyx. Det fattar vem som helst och bokförlagen är inte heller dummare än så. Dessutom lever vi i en tid då pseudosjälvbiografier klassas som litteratur fast språket brukar det vara sisådär med. Snart är det dags även för det första svenska bidraget i ämnet lycklig hora, nämligen Champagneflickan - en svensk strippa berättar av Caroline L Jenssen. Gissar att den kommer att gå åt - förlaget har ju försäkrat sig om framgångarna genom att avslöja bokens innehåll redan i titeln, det ska helst inte uppstå några tveksamheter. Lika bra att alla fattar på en gång. Jag fattar - och kommer inte att köpa bokeländet.

I den aktuella DN-artikeln återges bland annat en intervju med Tracy Quan (Diary of a Married Call Girl) som har bara gott att säga om sina "klienter" och den enda nackdelen med prostitutionsjobbet enligt henne är att det är "ett hårt arbete". Det tror jag säkert att det är, på sitt säregna vis. På frågan om hon ser det som ett problem om tjejer blev inspirerade att ge sig in i sexbranschen efter att de läst hennes böcker svarar hon:

- Jag skulle bli förvånad om ­någon lät sig inspireras, jag visar ju hur påfrestande det är. Jag brukar säga: "Don't try this at home." Men det är klart, många har ­romantiska föreställningar om livet som ­eskortflicka."

Oj,oj,oj. Tjejer som inte vill förstå, de förstår inte. Så är det. Och vill en tjej bli inspirerad så blir hon det ändå - på ett eller annat sätt, men den lyckliga horan är trots allt en myt, det är jag säker på. Att prostituera sig är ett av världens äldsta yrken och det säger sig självt att det finns individer som lyckas bättre än andra (läs: har mera tur), det finns "begåvade konstnärer" på alla områden, även prostitutionens. Bara några når toppen, medan de flesta sliter på botten helt utan glamour.

Att sälja sin kropp för pengar är en sak, att i bokform påstå att det är roligt är en annan - då säljer man sin själ också, tycker jag. Det är inget jag själv vill läsa. Borde inte bokförlag som ger ut dylika böcker åtalas enligt sexköpslagen? Eller för koppleri? Egentligen? De "köper" ju sex och säljer det vidare...

7 kommentarer:

Caroline sa...

*skrattar* mja, att fröken Matilda på DN tyckte att mitt språk var "lillgammalt på gränsen till outhärdligt" är väl ingen direkt förvånande sak? Jag anar samma typ av förväntan hos henne som hos dig - tråkiga fördomar. Mitt språk är färgat av min juridiska utbildning, ja. Jag har heller inte nedlåtit mig till att "hotta upp lingot" då jag anser att ämnet är angeläget, trängande och kräver an ganska djupgående analys, inte minst moralfilosofiskt på individnivå såväl som på samhällsnivå.

Var man inte beredd på detta utan på ännu en "Tra-lala, jag är en lycklig hora"-bok, så förstår jag om man tycker boken var tungrodd, eller språket "lillgammalt".

Jag tycker du ska läsa min roman när den kommer och bilda dig en egen uppfattning istället för att köpa DN´s kultursidas uppfattning som vore den din egen. DET är väl fördomsfull om något?

MVH
Författarinnan

Anonym sa...

Allt är inte så enkelt som man gärna vill tro...
Tänk om du läser boken och får en A-ha upplevelse och lite mer substans för eller emot dina argument... tänk om boken går ut på något helt annat... Hoppsan!

Lev väl
/Katten

Ivana Eklund sa...

Hej Caroline,
nu är det så att jag i mitt inlägg inte ägnar mig åt recension av just din bok, utan bara tänker kring det faktum att självbiografiska böcker som skilldrar lyxprostitution uppenbarligen ökar i popularitet och så ger jag min personliga reaktion på DN:s artikel. Varken mer eller mindre.

Och visst har jag "fördomar" om du vill kalla det så. Fast jag skulle snarare säga att jag - när det gäller till exempel din kommande bok - bara förväntar mig att få precis det som titeln och omslaget lovar att jag ska få. Eller? Ingetdera antyder ju att boken skulle innebära en djup litterär/filosofisk/samhällskritisk upplevelse. Bara sex, lyx och glamour. Möjligen en kittlande och spännande underhållning för stunden, vilket i sig inte behöver vara fel, det är bara inget jag själv söker.

Och när jag skriver att språket i dylika självbiografier vanligtvis är undermåligt (ur litterär och konstnärlig synpunkt) så menar jag, helt generellt, att bara för man har upplevt något spännande och trots att man kanske har universitetsutbildning så blir man inte per automatik en författare med stort F. Inte ens om man så småningom kan stoltsera med höga försäljningssiffror. Många äro kallade, men få blir utvalda. Denna min åsikt bygger på en gedigen erfarenhet som läsare samt litteraturvetenskapliga studier. Jag är helt enkelt kräsen och har mycket att relatera till i bokväg.

Samtidigt vill jag säga att det självklart finns undantag även inom chick-lit genren, liksom bland deckare mm. Sådana lyckade undantag läser jag alltid med intresse. Jag önskar dig att din bok blir ett sådant undantag och att ditt budskap, om boken nu har något, kommer fram så som du hoppas på.

(Om du vill skicka ett recensionsexemplar till mig för att övertyga mig om att jag är helt fel ute, så maila mig för att få min adress. Jag kommer i så fall att läsa din bok med nyfikenhet - och utan fördomar.)

Vänligen
Ivana

Ivana Eklund sa...

Till anonym: Jo, det kan hända. Problemet för mig är dock att jag har många böcker att läsa på lager och därmed blir det lätt hänt att sjävbiografier om lyxprostitution hamnar väldigt långt ner på måste-läsa-listan. För övrigt läs mitt svar till Caroline.

Caroline sa...

Hej, Ivana.

Angående ditt svar till "Katten": min bok är inte en självbiografi om lyxprostitution. Den är historien om hur jag som juridikstuderande ung kvinna under ett år arbetade som strippa (ända tills jag blev vittne till ett mord på en av de andra arbetande tjejerna) och den ger min syn på den världen (onekligen ett ovanligt par ögon i sagda bransch). I viss mån är den även ett inlägg i den alltid aktuella sexköpsdebatten.

Recensionsexemplar utfås från förlaget.

Jo tack, många kallade och få utvalda är en sanning som står sig. Likaså står sig aforismen att man inte bör döma en bok efter omslaget. Parentetisk kuriosa: Magnus Eriksson ansåg för övrigt på den tiden då jag läste litteraturvetenskap för honom, bland andra, att skrivartalangen funnit ett bo att göra sig hemmastadd i hos mig.

Visst är det uppfriskande när världen då och då inte alls följer de normer man slentrianmässigt går omkring och antar är gällande?

MVH
CLJ

Ivana Eklund sa...

Hej Caroline,
tack för rättelsen när det gäller mitt svar till den anonyma katten. Mitt fel att "dra alla alla över en kamm". För övrigt tog jag mig tid i går och gick igenom alla bloggar som kommenterat DN:s artikel och dina svar på dessa kommentarer. Måste säga att du vunnit mina sympatier genom att stå för din bok och sakligt förklara vad den (egentligen) handlar om och det bästa av allt - ditt språk inte alls är lillgammalt när du skriver dina inlägg, tvärtom. Du är en mycket intelligent kvinna, fast man utifrån din boks titel lätt får för sig något helt annat - något i stil med blond bimbo, ja du vet säkert vad jag menar. Jäklar, jag kanske måste läsa boken i alla fall...
Är inte sämre än att jag kan ändra mig...

Angående din parentes: världen är liten *skrattar*

Och det sista håller jag med om. Absolut.

Ha en bra dag
/Ivana

caroline sa...

Tack för ett vänligt och öppensinnigt bemötande, Ivana. Det värmer!

Caroline