Idag är jag återigen på universitetet i Växjö, det är dags för seminarieträff för oss som går kursen Att läsa och skriva litteraturkritik. Jag är taggad, ska bli kul med alla diskussioner - bland annat kring vår senaste recensionsuppgift (i mitt fall recension av I trygghetsnarkomanernas land). Övriga böcker som man kunde välja mellan var Mörkt vatten av Oates, Kafka på stranden av Murakami och Jesus - jude, rebell, gud? av, av... nej, nu kommer jag inte på vad författaren heter, men det är en bok som tillhör genren sakprosa. De senaste dagarna var det full fart i diskussionsforummet på nätet, alla skulle kommentera en skönlitterär och en faktalitterär recension. Och själv skulle man besvara alla synpunkter man fått. Jag hade fullt sjå med att hinna, inte minst för att jag oturligt drabbades av migrän i förrigår och av det skälet höll mig ganska långt borta från datorns blinkande skärm. (Då förstår ni också varför det är tunnt på bloggen den här veckan.)
Att få konstruktiva synpunkter på sina texter är så himla bra! Att få höra hur ens egen text fungerar på läsaren, om den fungerar som man har tänkt sig, eller om man har skjutit över målet. Jag lär mig en hel del och hoppas att det märks även här på bloggen. För recensionen av I trygghetsnarkomanernas land fick jag både ris och ros, definitivt mycket att ta till sig och dra lärdom av.
Jag kom till Växjö redan vid lunchtid och måste vänta i ungefär fyra timmar tills kursen börjarklockan 16. Har naturligtvis tänkt att vara duktig och ägna mig åt kurslitteraturen som jag ligger efter med, men så snubblade jag över tidsskriften 00-tal nummer 26. Tema: Självbiografi. Då var det kört med kurslitteraturen och svensk litteraturkritiks historia efter 1890. Vilken bra tidsskrift! Jag fastnade särskilt för Aase Bergs essä Intimitetsbluffen som handlar om självbiografiska pocketböcker som trängs i fullproppade ställ i närheten av livsmedelsbutikernas kassor. Hon tar del av "smörjan" som hon kallar "skitdåliga självbiografier" och analyserar fenomenet. Böcker hon utgår ifrån är Pojken som kallades Det (Dave Pelzer), Jag dödade mitt barn (Michele Remington), Trasdocka (Yvonne Domeij), Iskallt och stenhårt - mina tjogo år i Texas fängelser (Rickard Flinga) och Jag väljer livet (Sabine Dardenne). Hon ger sig även på Ett år av magiskt tänkande (Joan Didion), men är inte lika hård eftersom Didion har ju en annan kulturell status och det är svårare att ifrågasätta henne. Jag hinner inte att gå närmare in på vad Aase Berg skriver då jag just nu har ett begränsat tidsuttrymme att disponera, men jag rekommenderar artikeln. Tidsskriften finns säkert på alla bibliotek. Kanske finns texten på nätet också, det är fullt möjligt, har inte kollat.
Och det finns fler intressanta ariklar i den aktuella tidsskriften - en intervju med Bodil Malmsten, Erlend Loes dagboksanteckningar, en text av Marguerite Duras samt en artikel om Martina Lowdens dagboksroman Allt. Oj,oj,oj. Måste svänga in på Pressbyrån och se om 00-tal nummer 26 finns att inhandla. Jag ska ju sitta på tåget i fyra timmar i morgon... Och så ska jag överväga en prenumeration. Vi får se.
