Natten till tisdag startar årets bokrea. Om någon råkat missa det, vilket jag inte tror. Årets bokhöjdpunkt för många, så även för mig. Men höjdpunkten har fått störningar, festen är inte lika stor längre som för några år sedan. Det är inte samma drag som förr helt enkelt. Internetbokhandlarna tjuvstartar ett par veckor innan genom att ta emot beställningar och stora varuhus har numera mindre bokreor flera gånger om året. För att inte tala om att internetbokhandlar har låga "bokreapriser" året om. Nästan. Specialiserade bokhandlare oroar sig för minskade försäljningssiffror, antagligen med full rätt. Tjusningen med februarirean kvarstår, men bokinköpet kanske uteblir - eller blir åtminstone mindre.
I mitt fall är det så. Jag älskar bokrea-veckan, njuter av att bläddra i katalogerna och besöka samtliga bokförsäljningsställen i stan för att titta, dofta, bläddra. Bokdoften, bokkänslan, stämningen kring bokborden. Underbart. Pratet vid fikabordet på jobbet om vilka böcker folk har köpt. Fast jag handlar inte lika mycket nu som förr. Antingen har jag redan tidigare köpt boken i katalogen till ordinariepris, eller fått den i present, eller lånat den, eller så är jag inte intresserad av den. I år ska jag köpa bara två stycken som jag saknar i min bokhylla: Nemirovskys Storm över Frankrike och Jung Changs Vilda svanar. Beställda och klara. Via en fysisk bokhandel, man ska stödja näringen i sin hemstad, eller hur.
I uppriktighetens namn måste jag konstatera att utbudet är ganska bra i år, nästan bättre än i fjol. Jag minns att jag förra året, under en viss psykisk press om sanningen ska fram, beställde ett antal titlar och - ja, jag skäms - de flesta står ännu olästa i bokhyllan. Bland annat En berättelse om kärlek och mörker av Amos Oz, Sylvia Plaths dagböcker, Tärningsspelaren av Luke Rhinehart och Med kallt blod av Truman Capote. Jättebra böcker allihop, men den rätta sinnesstämningen för att sätta tänderna i någon av titlarna ville bara inte infinna sig. Ännu. Det blir så ibland. Men det kommer. Klart att det gör.
