fredag, februari 08, 2008

Storlek 37

En singeltjej med glamouröst jobb, pengar, utseendefixering och varm relation till Stockholms uteliv börjar plötsligt fundera över vad hon egentligen håller på med, känner sig missförstådd av sin förmögna familj och upptäcker att hon måste växa upp och ändra sitt leverne radikalt, och det omgående. Ett chick-lit tema när det är som sämst.

Intrigen i Storlek 37 är så platt att den praktiskt taget inte finns. Jag har väldigt svårt att engagera mig i den 32-åriga Lauras problem. Hon lever ett liv där det ingår lägenheter i Stockholm och New York, fester, one-night-stands, personlig shoppare, städerska, märkeskläder och välrakat underliv och hennes största fasa verkar vara kroppens vana att svettas eller behovet att gå på toaletten. Halvvägs in i boken hoppas jag nästan att Laura skulle få hemorroider för då skulle det bli fart på handlingen. Dock icke. I stället säger hon upp sig på jobbet, tar taxi till PrisExtra för att handla nyttig mat och smider naiva planer på ett fridfullt lärarinneliv ute på en skärgårdsö. Hon vill visa sin finfina familj att hon minsann inte alls är någon ”alkoholiserad sexgalning”, utan någon som gör ”viktiga saker”: ”Det var en fröjd att lägga sig och försöka sova. Laura låg och inredde sitt nya skärgårdshus, hon tänkte lite till på sin lärarimage och hur livet i övrigt skulle te sig som skärgårdsbo.” Lägligt nog träffar hon Paul, en riktig babe och mjukiskille som är ordningsam, kan laga mat och längtar efter barn. När Lauras menstruation uteblir på boksidorna, suckar jag bara över bokens totala brist på överraskningar. Det obligatoriskt lyckliga slutet smakar geléhallonhjärtan och jag får eftersmak i munnen som om jag stoppat i mig en hel påse på en gång.

Denise Rudbergs språk är fullt av klyschor och språkliga brister, fantasilöst. Meningar som börjar ”nu är det morgon” eller ”sen blev det dags att” påminner mig om skoluppsatser på högstadienivå, liksom återgivande av ytliga telefonsamtal inklusive hälsningsfraser som absolut inte för handlingen framåt. Jag undrar också om det kan vara fråga om smygreklam i texten: med tanke på alla klädesmärken som omnämns flitigt varje gång Laura byter om, och det gör hon ofta. Värst av allt är ändå sexbeskrivningarna, lika smaklösa som penetreringsscener i en porrfilm.

Denise Rudbergs roman tråkar ut mig, jag måste hela tiden tvinga mig att läsa vidare. Storlek 37 är inte ens rolig, den är bara primitiv och ytlig. Den är Denise Rudbergs andra roman men tyvärr inte den sista.

Storlek 37 finns på Bokus och AdLibris men jag tycker inte att boken är ett bra köp.

Inga kommentarer: