Läskris - dock helt självförvållad

Sedan helgen har jag femtio sidor kvar att läsa i Ensamhetens vin (löjligt lite kan man tycka, visst, det är ju ingenting - men likväl ett irriterande faktum), cirka hundra sidor i Det andra målet och en tredjedel i I trygghetsnarkomanernas land. Kris, kris, kris. I-landsproblem. Men vad göra när man läser så förbaskat sakta som jag gör? Den sistnämnda boken är en hemuppgift till kritikkursen och det är deadline för recension på måndag. Vill helst läsa alla tre böcker samtidigt, alla är jättebra och så olika, jag kan inte bestämma mig för någon av dem utan att jag ändrar mig direkt och då kanske jag går och tittar på tv i stället. Faktiskt, så illa var det till exempel igår. I kväll har jag skärpt mig rejält och läst "kursboken" men nu lockar bloggen och snart börjar en ny omgång av Babel som jag inte vill missa. Egentligen är det helt sanslöst vilka "problem" man har. Nästan som man skäms. Och med "man" menar jag förstås "jag". Finns det en krisgrupp att tillgå? Hjälp! Nä, jag skämtar bara. Är nog lite påverkad av I trygghetsnarkomanernas land. Ser verkligen fram emot att recensera den. Liksom de två andra.