Bokfemma v 9

Jaha, nu vet jag inte riktigt hur jag ska börja. Tema för veckans bokfemma är glädje, vilket är helt logiskt eftersom förra veckans bokfemma handlade om sorg. Kaka söker maka och motsatser dras till varandra. Inget problem så här långt, jag gillar ämnet. Tills jag börjar dammsuga minnet efter glädjespridande böcker som jag läst och som betyder något för mig, för där tar det stopp. Ganska snart upptäcker jag nämligen att jag inte kan komma på några och får panik. Vad är detta? Har jag inte läst några glada böcker? Det måste jag väl ha gjort! Vill inte tro att jag mest frossar i vemodiga, sorgliga och existentialistiska berättelser av typen vara-eller-icke-vara-och-i-så-fall-hur-vara. Inte Kafka för hela slanten. Helvete heller! Blir tjurig och plockar fram blåslampan. Det hjälper. För visst är jag en glad tjej med humor, jajamensan. Till slut ligger sammanlagt sju böcker framför mig, glädjespridare allihop. Efter en stunds övervägande tar jag bort två och voilá - veckans bokfemma är redo att bloggläggas.

1. Damernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith. Både den och alla andra böcker om Mma Ramotswe är mysiga må-bra berättelser. Trevliga, positiva, glada och roliga. Man kan inte bli annat än på gott humör av att läsa dem.

2. Nalle Puh av A.A. Milne. Nalle Puh, den största vardagsfilosofen som någonsin har funnits, har hjärtat på rätt plats och goda råd om allt. Ett måste när livet känns tungt. Känner man sig nere, kan man skaffa sig en ballong - för ingen kan vara nere med en ballong.

3. Priset på vatten i Finistére av Bodil Malmsten. Om att hitta hem, såväl bildligt som bokstavligt. En mental energikick för mig.

4. Doppler av Erlend Loe. En fullständigt galen bok om att först tappa bort sig själv och sen börja leta igen. Jag föll direkt för Loes bitska ironi och vansinniga humor. Hur rolig som helst.

5. Hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna av Slavenka Drakulic. Jag som har mina rötter i en föredetta kommunismstat fick mig ett enda långt befriande skratt när jag läste boken för drygt tio år sedan. Igenkänningsfaktorn var hög och författarinans humoristiska detaljperspektiv var befriande rolig. Hennes tes om varför kommunismen föll går bland annat ut på att systemet inte kunde tillfredsställa kvinnornas grundläggande behov, nämligen tillgång på toalettpapper och tamponger. Det är genialt.