tisdag, februari 19, 2008

Bokfemma v 8

De två senaste veckorna har jag hoppat över Bokfemmorna, men Bokfemma för vecka 8 är ett måste. Ämnet består som så ofta av endast ett ord, denna gång är det ordet SORG. Sorg behöver inte betyda att en älskad människa dör, man kan sörja även någon som aldrig föddes eller aldrig kommer att födas. Man kan sörja ett förlorat arbete eller ett förlorat land. Man kan sörja sig själv som barn, man kan sörja kärlek man inte fått eller inte kunnat ge. Sorg är en del av livet och motsatsen är längtan. Sorgen har tusen ansikten, varje människa gråter sina egna tårar och ingen går nånsin fri från sorgen. Litteraturen är sorgens spegel, liksom längtans.

Jag hade svårigheter med bokvalet denna gång, har valt och valt bort flera gånger om. Borde naturligtvis nämna Tisdagarna med Morrie (Mitch Albom) samt Ett år av magiskt tänkande (Joan Didion) men avstår då många andra bokfemmare har dessa på sina listor. Till sist bestämde jag mig för dessa fem böcker:

1. Svarta vykort av Marcus Birro. I den här tunna boken skildrar Marcus Birro sorgen över sina två barn som lämnade livet innan det ens hade börjat, innan han ens blev far. Det är en tung sorg han ger uttryck för - och en bitter vrede gentemot sjukvården som inte bryr sig. Titeln är lånat från Tranströmers dikt.

2. Nåd av Linn Ullman. Grundtanken i boken är rätten till att leva sitt liv ända tills man dör. I boken möter vi ett gift par, han är svårt sjuk i cancer. Han ber henne att hjälpa honom att dö en värdig död, men ju närmare ögonblicket man kommer desto osäkrare blir han. Problemet uppstår när han inte längre är kappabel att förklara vad och hur han känner. Nåd är en på samma gång hoppfull och ångestladdad bok.

3. Vad jag älskade av Siri Hustvedt. Två familjers nära relation, kärlek, vänskap, en svår tragedi, dubbelspel och svek. En mustig berättelse och en riktig höjdare på temat sorg.

4. Efter atentatet av Yasmina Khadra utspelar sig i dagens Tel Aviv, efter ett själmordsatentat. Sorgen över den älskade hustruns självvalda död förmörkas inte bara av vreden gentemot henne, utan även av behovet att få veta sanningen om henne. En fascinerande bok utan pekpinnar.

5. Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson behöver knappast en närmare presentation. Om att djupa sår och sorger kan läkas genom vänskap.

5 kommentarer:

Spectatia sa...

Vad jag älskade var ju så bra, men oj, vad sorglig också. Och nu har Hustvedt precis kommit med ny bok ju! Vad nyfiken man är...

Jonatan sa...

Jag hade väldigt svårt för "vad jag älskade". Jag tyckte inte alls om den faktikst. Föredrar hennes mans böcker istället. Dock ska jag nog styra upp och läsa "Svarta vykort" nu. Hoppas den är så bra som det sägs!

Jonatan igen sa...

Såg föresten att du läser "Det andra målet"! Fantastisk bok! Hoppas Jonas fortsätter sin författarbana..

J sa...

Hej. Hittade precis hit. Hustvedts vad jag älskade är en av mina absoluta favoriter. Jag är inte särskilt sentimental av mig, men mot romanens mitt grät jag hejdlöst. Jag fann den förkrossande. Hon har en väldigt intressant genre glidning också, rör sig så fritt från drama till suspens. Och beskrivningarna av målningarna är geniala, Auster gjorde något liknande med filmklippen i Illusionernas Bok, det ger en lite biografisk aspekt. Tack i a f för boktipsen. Birro står definitivt på läslistan..

Ivana Eklund sa...

Spectatia: Jag har hört det. Men pga min knaggliga engelska måste jag vänta på svensk översättning. Eller tysk. Eller tjeckisk. Den som väntar på nåt gott...

Jonathan: Jag tror att det nåt kvinnligt & manligt som spelar roll här. Jag tror inte jag har stött på nån kille som gillat boken, medan tjejerna är helt saliga. Intressant.

J: Välkommen hit, hoppas du återkommer. Jag håller med dig. När det gäller konstbeskrivningarna i boken, så har jag lärt mig en massa om konst här, helt suverränt. Jag har till och med målat en egen version av tavlan på omslaget, så inspirerad blev jag efter läsningen.