
fredag, februari 29, 2008
torsdag, februari 28, 2008
Bokfemma v 9


onsdag, februari 27, 2008
Arbetsrelaterat


tisdag, februari 26, 2008
Dagens dikt
hela sanningen.
I den korta stunden ryms evig glädje.
(Av Bengt Jacobsson, ur Eftersom min lada brunnit ner kan jag nu se månen)


Läskris - dock helt självförvållad


söndag, februari 24, 2008
I behov av bokhylla
Min bokhylla är sprängfylld, böckerna står i dubbla rader, det är ingen ordning alls. Jag skulle vilja att "någon" byggde en hel vägg med hyllor åt mina raringar och befinner mig på övertalningsstadiet i byggprocessen. Det som redan står klart är att vi i alla fall har en vägg i huset som skulle ypperligt lämpa sig för ändamålet.


lördag, februari 23, 2008
Tankar om bokrean
Natten till tisdag startar årets bokrea. Om någon råkat missa det, vilket jag inte tror. Årets bokhöjdpunkt för många, så även för mig. Men höjdpunkten har fått störningar, festen är inte lika stor längre som för några år sedan. Det är inte samma drag som förr helt enkelt. Internetbokhandlarna tjuvstartar ett par veckor innan genom att ta emot beställningar och stora varuhus har numera mindre bokreor flera gånger om året. För att inte tala om att internetbokhandlar har låga "bokreapriser" året om. Nästan. Specialiserade bokhandlare oroar sig för minskade försäljningssiffror, antagligen med full rätt. Tjusningen med februarirean kvarstår, men bokinköpet kanske uteblir - eller blir åtminstone mindre.
I mitt fall är det så. Jag älskar bokrea-veckan, njuter av att bläddra i katalogerna och besöka samtliga bokförsäljningsställen i stan för att titta, dofta, bläddra. Bokdoften, bokkänslan, stämningen kring bokborden. Underbart. Pratet vid fikabordet på jobbet om vilka böcker folk har köpt. Fast jag handlar inte lika mycket nu som förr. Antingen har jag redan tidigare köpt boken i katalogen till ordinariepris, eller fått den i present, eller lånat den, eller så är jag inte intresserad av den. I år ska jag köpa bara två stycken som jag saknar i min bokhylla: Nemirovskys Storm över Frankrike och Jung Changs Vilda svanar. Beställda och klara. Via en fysisk bokhandel, man ska stödja näringen i sin hemstad, eller hur.
I uppriktighetens namn måste jag konstatera att utbudet är ganska bra i år, nästan bättre än i fjol. Jag minns att jag förra året, under en viss psykisk press om sanningen ska fram, beställde ett antal titlar och - ja, jag skäms - de flesta står ännu olästa i bokhyllan. Bland annat En berättelse om kärlek och mörker av Amos Oz, Sylvia Plaths dagböcker, Tärningsspelaren av Luke Rhinehart och Med kallt blod av Truman Capote. Jättebra böcker allihop, men den rätta sinnesstämningen för att sätta tänderna i någon av titlarna ville bara inte infinna sig. Ännu. Det blir så ibland. Men det kommer. Klart att det gör.


Konstigaste boktitel vinner
Undrar om det finns planer på att översätta dessa säkerligen intressanta böcker till svenska. Jag fick kännedom om tävligen via SvD.


torsdag, februari 21, 2008
Kristina Lugns hjärtespalt


Veckans trend: Serier
Johanna Rubin Dranges nya bok handlar om mammaskapet och heter Alltid redo att dö för mitt barn och utkommer i april. Liv Strömqvists bok heter Einsteins fru och handlar om fruar till kända personer, exempelvis Stalin eller John Lennon. Smakprovet i programmet väckte ett visst sug måste jag säga. För att se intervjun på webben klicka här. Ett måste för alla som gillar Dranger eller Strömqvist.


onsdag, februari 20, 2008
Ordkunskap


Dagens dikt
"Sorgen är inte tillgänglig för världens allmänna deltagande.
Sorgen är enskild och personlig,
sorgen är bara din."
Jag väljer den som dagens dikt av två själ. För det första - senaste inlägget på Bokmania utgår från ordet sorg. För det andra - idag var det tsunamivarning i Phuket, men tack och lov var det ingen ko på isen. Men associatiationerna var ändå givna.
"Kunde vi upphäva avgrunden mellan innan och efteråt,
skulle vi göra det men det kan vi inte.
Kan vi inte spränga väg till ett rum
där sorgen är portförbjuden
ska vi hålla tyst."
Klicka på länken högst upp för att läsa hela dikten. Om du inte har gjort det än.


tisdag, februari 19, 2008
Bokfemma v 8
2. Nåd av Linn Ullman. Grundtanken i boken är rätten till att leva sitt liv ända tills man dör. I boken möter vi ett gift par, han är svårt sjuk i cancer. Han ber henne att hjälpa honom att dö en värdig död, men ju närmare ögonblicket man kommer desto osäkrare blir han. Problemet uppstår när han inte längre är kappabel att förklara vad och hur han känner. Nåd är en på samma gång hoppfull och ångestladdad bok.


One med U2


måndag, februari 18, 2008
Dagens dikt
Det är svårt att ta sig
från dunkel
till ljus.
Men måhända har man
något att ge
en dag
om man lär sig
leva i takt med
sitt jag.
(Av Brita af Geijerstam, ur Nära)


söndag, februari 17, 2008
Regnskog



Målet helgar medlen


Snyggaste pocketomslag 2007


lördag, februari 16, 2008
Library Lovers

(SvD nämner kampanjen här.)


Melodifestival? Nej, tack.


torsdag, februari 14, 2008
Från ett hjärta till ett annat
Med kaffe latte och en tråkig kursbok som enda sällskap väntar jag på att klockan blir fyra, då börjar seminariet. Kram alla hjärtliga!


onsdag, februari 13, 2008
Kritikkursen
Nu ska jag packa och klockan 21.00 börjar en ny omgång av serien Lost som jag är helt lost i och bara måste se. Äntligen, vill jag ropa! Vi hörs snart.


tisdag, februari 12, 2008
Öronboksbrist = Winnerbäck fram
Se dig om
det är här du bor
där hänger jackan
där står dina skor
vilka öden förde skorna hit
nu är liten stor
nu är himlen vit
se dig om
här är din beskärda del
stor eller liten
trasig eller hel
blev du stärkt av allt eller sårad och öm
vad blir rätt och vad blir fel
när släpper man en dröm
se dig om
är du hungrig eller nöjd
är vägen snårig
eller öppen och röjd
du kan sitta upp nu eller kasta dig av
på väg mot himlens höjd
eller på väg ner i din grav
se dig om
är det nånting du vill ha
är det nåt du sagt
eller nått du aldrig sa
ska du rättas in i leden eller söka strid
vad ska du ge vad ska du ta
hur bidar du din tid
se dig om
det är här du står
det är en dag imorgon
det var en dag igår
det mörknar ute snart är natten här
vad du än förutspår
vem du än är
(Av Lars Winnerbäck, 2004)


Svensk humor under 100 år



måndag, februari 11, 2008
Pitt-lit eller boy-lit?
Bland annat undrar Calliope vad litteratur för män skulle kunna kallas: pitt-lit, boy-lit eller något annat? Jag tänkte föreslå mach-lit men så läste jag i kommentarerna att det redan finns ett ord: lad-lit. Det har jag aldrig hört förut. Som den något vulgära motsvarigheten till clit-lit finns benämningen dick-lit. Man lär sig så länge man lever. Tänk vad många användningsområda runda ord kan ha.


Ingen vann, alla var sämst


lördag, februari 09, 2008
Stig Larsson = ett fenomen
2 365 000 exemplar (inklusive pocket och ljudböcker) och betraktas numera som ett fenomen i klass med Da Vinci Koden och Harry Potter. Helt otroligt och mycket imponernade, det måste man ändå säga. Bra jobbat Larsson, synd att du inte kunde uppleva framgången.
Ingen förvånas längre över att Stieg Larsson dominerade bokförsäljningen 2007 och att intresset kvarstår. Vilken bok och vilken svensk författare kommer att upprepa bedriften? Och hur länge kommer det att dröja? En intressant fråga, tycker jag. Och kommer det att bli en deckare då också? Förmodligen. För baksidan av myntet är att smal litteratur får stryka på foten. Allt är på både gott och ont.


Kafka
Vad får det för konsekvenser för bokhyllans image? Det är väl "fint" att plötsligt inneha en sådan samling? Kanske rentav på gränsen till snobbigt... Som tur är så gillar jag gamle Franz, helt uppriktigt. Han kommer att ha det bra hos mig.


Plugghäst eller läshäst?


fredag, februari 08, 2008
Storlek 37

Intrigen i Storlek 37 är så platt att den praktiskt taget inte finns. Jag har väldigt svårt att engagera mig i den 32-åriga Lauras problem. Hon lever ett liv där det ingår lägenheter i Stockholm och New York, fester, one-night-stands, personlig shoppare, städerska, märkeskläder och välrakat underliv och hennes största fasa verkar vara kroppens vana att svettas eller behovet att gå på toaletten. Halvvägs in i boken hoppas jag nästan att Laura skulle få hemorroider för då skulle det bli fart på handlingen. Dock icke. I stället säger hon upp sig på jobbet, tar taxi till PrisExtra för att handla nyttig mat och smider naiva planer på ett fridfullt lärarinneliv ute på en skärgårdsö. Hon vill visa sin finfina familj att hon minsann inte alls är någon ”alkoholiserad sexgalning”, utan någon som gör ”viktiga saker”: ”Det var en fröjd att lägga sig och försöka sova. Laura låg och inredde sitt nya skärgårdshus, hon tänkte lite till på sin lärarimage och hur livet i övrigt skulle te sig som skärgårdsbo.” Lägligt nog träffar hon Paul, en riktig babe och mjukiskille som är ordningsam, kan laga mat och längtar efter barn. När Lauras menstruation uteblir på boksidorna, suckar jag bara över bokens totala brist på överraskningar. Det obligatoriskt lyckliga slutet smakar geléhallonhjärtan och jag får eftersmak i munnen som om jag stoppat i mig en hel påse på en gång.
Denise Rudbergs språk är fullt av klyschor och språkliga brister, fantasilöst. Meningar som börjar ”nu är det morgon” eller ”sen blev det dags att” påminner mig om skoluppsatser på högstadienivå, liksom återgivande av ytliga telefonsamtal inklusive hälsningsfraser som absolut inte för handlingen framåt. Jag undrar också om det kan vara fråga om smygreklam i texten: med tanke på alla klädesmärken som omnämns flitigt varje gång Laura byter om, och det gör hon ofta. Värst av allt är ändå sexbeskrivningarna, lika smaklösa som penetreringsscener i en porrfilm.
Denise Rudbergs roman tråkar ut mig, jag måste hela tiden tvinga mig att läsa vidare. Storlek 37 är inte ens rolig, den är bara primitiv och ytlig. Den är Denise Rudbergs andra roman men tyvärr inte den sista.
Storlek 37 finns på Bokus
onsdag, februari 06, 2008
Klänningen
(Christina Hesselholdt, en text ur En trädgård utan slut)


En trädgård utan slut

Det är nästan ofattbart hur länge en bok på blott 61 sidor kan räcka. Vissa böcker sträckläser man för att de är så bra, vissa läser man bara en liten bit åt gången - också för att de är så bra. En trädgård utan slut av Christina Hesselholdt har jag läst på precis samma sätt som man suger på en karamell som man vill njuta länge av, sakta och njutningsfullt. Den skulle räcka länge, länge. Bara en eller två texter om dagen har jag bestämt.... Och hållit det, fast det ibland var svårt.
"Antagligen tänkte jag mig tillvaron för mitt kommande barn som något i stil med en trädgård /.../ En trädgård utan slut. Där tiden inte är uppmätt i portioner."
Jag har svårt att klassificera genren, kan inte riktigt placera de tjugo korta eller ännu kortare texter som boken består av: tjugo texter utsträckta över sextio sidor där varje ord har sin plats och är därmed omistligt. Skulle man stryka något ord, skulle stämningen rubbas och förstöras, så känslig är balansen. Texterna är små måleriska berättelser om livet, döden och allt möjligt där emellan. Arabesker är kanske rätta benämningen.
Christina Hesselholdt är nyfiken på sin omvärld och hon funderar kring det hos ser och hon har förmågan att notera oväntade samband. Barndomsminnen, cirkus- och museibesök, en klänning upphängd på tork, människoöden, trädens väsen eller havets tjusning - allt inspirerar henne till att skriva ner sina funderingar och iakttagelser.
"Har vissa författare patent på vissa karaktärer till och med postumt? Tillhör till exempel alla brinnande själar Dostojevskij, och de med de överraskande valen som kommer att stå dem dyrt Flaubert, är de obalanserade, de som skrattar för mycket och gråter för mycket, ovillkorligen Duras?"
Ibland påminner mig Christina Hesselholdt om Bodil Malmsten, det är lite den stilen på texterna. Jag gillar Bodil Malmsten. Jag gillar det minimalistiska och kompakta.
"Vad är det natten har att göra illa med, som dagen inte har? Mörkret, naturligtvis, och mörkret sjunger enstämmigt, eller snarare: mörkret får medvetandet att sjungrasa med bara en enda stämma, de korrigerade stämmor som fungerar på dagen finns inte på natten."
Christina Hesselholdt kommer från Danmark och En trädgård utan slut är hennes andra bok på svenska. Hon skriver även barnböcker. Ett intressant författarskap att närmare bekannta sig med, tycker jag. (SvD-recension)
Köp En trädgård utan slut på Bokus
tisdag, februari 05, 2008
Dagens dikt
morgonrock
när jag inte vill vara ensam.
Jag kan vara ett stativ
till en sänglampa
när strömmen gått.
Jag är ett elavbrott.
Där min spegelbild borde vara
möter jag ett språk
som aldrig begär ordet
det skingras som tankar
som inte har någon känsla
att ta kraft ifrån.
Jag läcker.
Det kallas diskbänksrealism.
Jag ville gärna vara utsikten
från ditt sovrumsfönster.
Eller ditt tjuvlarm.
Jag ville gärna vara konstnärlig ledare
för samtliga din hemmiljös produktioner.
Eller vandringssägen
i dina drömmar.
Det kallas för att falla på eget grepp.
Jag är en solokarriär.
Ibland skrattar någon elakt
i skogen bakom ryggen på mig.
Och så fort jag ser en utväg
snubblar jag på smärttrösklarna.
Det kallas lyteskomik.
Skräm inte livet ur mig!
Tänd inte era cigaretter
på ljuset i mitt barns ögon!
Det kallas att tigga om nåd.
Det här är en kroppshydda.
Jag är ett hem.
Förr eller senare kommer jag att bli vräkt.
Den stora skillnaden mellan en människa
som tyngs av sina bördor
och en bärande vägg
är att människan kan åstadkommas
av praktiskt taget vilket klantarsle som helst.
Varje dag dör en kändis.
Det kallas att ha ett marknadsvärde.
Glöm aldrig hur det känns
när dörrar öppnas
mot vänner
när portar öppnas
mot vänliga synfält
och universum älskar levande och döda
i samma andetag.
Och till och med jag kan gråta.
Och känna barmhärtighet.
(Av Kristina Lugn, ur Hej då, ha det så bra!)


Farligt gott
En sådan bamsing hade jag till förmiddagskaffet och ändå var jag vrålhungrig lagom till lunch. Ofattbart. God var den...


Chatt med Peter Kihlgård
söndag, februari 03, 2008
Parfymen


Författarintervjuer i Babel


Förstummad
"Efter träningen som gick väldigt bra kilade jag förbi sandys för att köpa lunch. På vägen hem när jag gick förbi Rörstrandsgatan såg jag att min favoritbutik, plagg hade rea. Köpte ett par svarta jeans från de danska märket Subculture. Otroligt fina fickor, lägger väl in en bild senare. Nu ska jag bara krama upp håret lite halvlockigt och sätta på mig mascara innan jag ska träffa Mr X för en fika på chokladkoppen. Ni vet det där gaycafét i Gamla Stan som jag jobbade på förut? Vi har inte setts sen tisdagmorgon, har varit alldeles för lång tid enligt mig och i helgen ska vi på varsitt håll, suck. Ska bli mysigt i alla fall, så om ni är intresserade över vem han är så får ni väl rusa dit!Jag ska som sagt inte iväg på Elle-galan ikväll. Men det gör inte så mycket, det är ju en massa annat roligt som händer. Min egna klubb Barbella tillexempel, som jag öppnar om exakt en vecka! Så enligt lag vore ju inte Elle-galan något problem egentligen. Dock ska jag på en annan grej ikväll! MUFs årsstämma börjar ikväll och varar till söndag. Så ikväll ska vi till landstingsalen på Kungsholmen där förhandlingarna inleds med ett öppnande av Niklas Wykman. Ska bli roligt! Lovar att skicka in mobilbilder till bloggen på heta politiker om nu sådana finns... Annars finns ju min älskade Robin där, fast han är ju gay och jag är ju upptagen, hmm.
Nej nu ska jag gå. Tycker synd om vår städerska som far runt i lägenheten samtidigt som alla i familjen är hemma. Kan inte vara lätt att vara henne nu. Ha en trevlig fredag!"
(Från Blondinbella 080201)


En ros är en ros
"Lille prinsen, som stod där och såg en väldig knopp växa fram, anade att den skulle utveckla sig till något underbart. Och blomman slutade aldrig att göra sig fin därinne i sitt gröna rum. Hon valde omsorgsfullt sina färger. Hon klädde sig långsamt och ordande sina kronblad, ett efter ett. Hon ville inte slå ut alldeles skrynklig, som en vallmo. Hon ville visa sig i hela sin strålande skönhet från första stund. Ja, hon var verkligen mycket kokett! Den ena dagen efter den andra gick medan hon höll på med sina hemlighetsfulla toalettbestyr. Men så en morgon, just i soluppgången, slog hon upp."


lördag, februari 02, 2008
Läsläxa

fredag, februari 01, 2008
Misslyckade yrkessgruper


Roligt. Kul. Spännande. Nu och snart.
Min gamla palett


Fint sagt...
"Den som bara följer i andras fotspår kan aldrig komma fram först."

