Så här en bit in på 2000-talet finns det fortfarande ställen i världen där det är farligt att skriva och läsa. Jag vet att det inte kommer som någon överraskning i nyhetsflödet, men faktum kvarstår och det är bra att påminna sig själv ibland om att det fria ordet inte är en självklarhet för alla, fast det borde. Poeten Saw Wai från Burma greps förra veckan av polisen, anklagad för att han skrivit in ett dolt budskap i en kärleksdikt som publicerades i den burmesiska veckotidningen A Chit, och den turkiske författaren Orhan Pamuk kan återigen åtalas för att ha "förolämpad turkiskheten". Turkiets högsta domstol beslöt nämligen att vilken turkisk medborgare som helst som känner sig kränkt får stämma Pamuk på nytt för hans uttalanden om massmorden på armenier och kurder. Nobelpriset är inte till någon hjälp. Sen har vi Iran. I Iran uppnår censuren nya höjder genom att man förbjudit hundratals böcker som tidigare var tillåtna. Alla exemplar av dessa böcker samlas nu in för att malas till pappersmassa. Bland de förbjudna finns till exempel Fjodor Dostojevskij, Gabriel Garcia Marquez och Isabel Allende. Journalister, författare och studenter förföljs och arresteringar är vardagsmat.
Men olustiga förhållanden råder även i Europa, även om av ett annat slag. I Tyskland är bokhandlaryrket hotat - av de cirka 4000 boklådor som finns i landet idag kommer mer än hälften att vara borta om några år och det är de stora affärskedjornas fel. Tyskland är boktryckarkonstens vagga och bokhandlaryrket har sedan Gutenberg haft en central roll i tyskt kulturliv, så visst är det sorgligt att en tradition och en del av kulturarvet ska gå till graven. Visst kan det vara billigare att handla böcker på stora varuhus, men hur roligt - och hur troligt - är det att diskuttera litteratur med en stressad anställd som håller på att stapla bästsäljande deckare på stora pallar i närheten av kassan? Detta är ett scenario som även gäller Sverige, är jag rädd.
En positiv liten nyhet kunde jag dock notera: EU skjuter upp sitt beslut om momsen på ljudböcker och Sverige får tills vidare betrakta ljudböcker som böcker och inte som cd-skivor. Det är alltid något.
(Samtliga notiser har jag snappat upp i DN)
